Adam har varit sjuk och hemma hela veckan hittills men idag gick han till skolan. Jag jobbade alltså också endast sista dagen innan påsklovet. Kan man ha lov när man är sjukskriven? Det känns inte på samma sätt iallafall. Det är inte samma lättnadskänsla som vanligt. Bara tomhet.

Adam kom hem från skolan och var väldigt lycklig. Han hade belönats med ett presentkort då han var den i klassen som lyckats bäst på årets Kängurutävling. Den årliga matematiktävlingen som anordnas av Göteborgs Universitet. Gissa om det är en stolt mamma. Inte överraskad men STOLT. Han är otroligt matematisk den killen. Precis som sin storebror. De tänker på ett helt annat sätt än vad de lägre årskurserna kräver och missförstås därför ofta. De tänker vetenskapligt och logiskt, de tänker matematik. Ingen robotinlärning kan mäta sig med deras sätt även om deras väg kan te sig omständlig för den mindre kompetente.

Sådana utmärkelser ska firas och det gjorde vi. Med den andra delen av Hobbit, tacos och sällskapsspel som fredagsmys hemma hos Kärleken tillsammans med hund och två av våra fina ungdomar. En underbar kväll för fler än mig tror jag  

När man diagnosticerar så sorterar man samtidigt. En människa ingår i så många olika grupper utifrån olika kriterier för sortering. Inom gruppen kan man fortsätta att sortera...och sortera. Till slut så finns det endast en människa i varje grupp. Och den kan vara jag ...eller du.

Adam ville få ett tydligare namn på sina svårigheter och bad sin psykolog att göra en ny utredning. Nu är utredningen klar och diagnos är konstaterad. Vilket har medfört stora känslostormar- inte hos Adam eller mig. Pappan är absolut inte överens med resultatet.

När jag läser vad min läkare skrivit i mina journaler och sjukskrivningsintyg så finns där också spår av olika diagnoser. De blir tydligare för varje gång. Det gör mig ledsen samtidigt som jag kan känna en trygghet i att det finns  namn på mitt tillstånd. Det betyder att det finns fler som har det som jag. Eller som Adam.

Jag tror att det är viktigt att man accepterar den man är med eller utan diagnos. Och att andra gör det. Bara för att det en dag konstateras att man innehar en klassificerad diagnos så är man fortfarande samma person som man var innan. Diagnosen kan förklara för mig och omvärlden hur, och kanske även varför, jag fungerar som jag gör i vissa sammanhang. En del av mig är format av min uppväxt och min omgivning. En annan del har jag ärvt genom mina föräldrars gener. Vissa saker har jag till stor del skapat själv utifrån erfarenheter och drömmar. Men den du möter är den jag är.

Visst föder det funderingar nu när vi VET. På något sätt så tror man att man har fått större kunskap om hur framtiden kommer att bli. Det är otäckt om man då bara ser begränsningarna och inte vinsterna med att veta. För tillståndet hade funnits där oavsett vi hade haft ett namn på det eller inte. Men iochmed att vi vet så kan vi lära oss att göra på det sätt som är mer rätt för just mig, dig eller för Adam. Man kan se det som en hjälp och vägledning. Dock kan man inte använda det som en bruksanvisning för det finns som sagt så många varianter inom varje grupp.

En morgonpromenad i underbart solsken. Marken är fortfarande blöt efter gårdagens regnande. Grannen skrapar rutorna på sin bil. Hunden hoppar över vattenpölarna. Fåglarna kvittrar vackert.

Det finns så många vackra platser i vår lilla stad.

   Några av mina smultronställen   

Han satt utanför huset i sin rullstol. Det var många människor på besök den dagen. De var finklädda i blommiga klänningar och ljusa kavajer. De skrattade och sjöng. På bordet stod en jordgubbstårta. Han vinkade. Solen sken och fåglarna sjöng. 

När novemberregnet föll och det blåste kallt stod ambulansen där och han bars ut på bår.Jag såg hans bleka ansikte. 

Personal från Erikshjälpen kom en dag och bar ut hans  möbler. Äppelstolar och ett vackert vitrinskåp. Kartonger. Från himlen föll stora snöflingor och grannen tog ner julgardinerna.

Idag var det många finklädda människor där, de skrattade och hade papper och penna i händerna.

På gräsmattan bland vitsipporna står skylten från mäklarfirman.

...friskare och ännu fattigare. Mitt sjukdomsförlopp har genomgått ett antal olika faser från riktigt illa till nästan bra utifrån olika anpassningar i tillvaron. Det har varit en del upp och en del ner. Några steg fram och en del bakåt. Det finns inte många delar av mitt "gamla" liv som fungerat problemfritt.

Många av vardagens tidigare så självklara göranden har varit jobbiga/svåra/omöjlikga för mig att få till. Jag tycker att jag ändå har löst detta riktigt bra- inte alltid på bästa eller klokaste sätt, men vi har inte varit hungriga eller smutsiga. 

Att vara sjuk innebär minskade inkomster och ökade kostnader. Man behöver inte vara matematiker för att förstå att det blir en ansträngd situation. Ensamstående mamma med lärarlön.... Eftersom min sjukdom drabbat minnet och initiativförmågan så har jag inte klarat av strukturen att hålla reda på varken papper eller datum. Med andra ord så har jag inte betalat räkningar i tid och när jag väl gjort det har jag glömt någon/några eftersom de inte låg på rätt ställe och därmed inte blev hittade. Konsekvenser av detta blev påminnelseavgifter.... En del räkningar har jag betalat två gånger och senare fått tillbaka via bankgiro (även detta ett papper som slarvas bort ibland) Mediciner och läkarbesök har kostat en hel del och varför berättade ingen att jag måste se till att få stämplar vid varje besök. Nu när jag är friskare så har vi kunnat lösa detta men tydligen skulle jag ha haft mitt frikort mycket tidigare. Jag var korkad nog att tro att det gick automatiskt. När min lön slutade att utbetalas så upphörde givetvis inbetalningarna till fack och a-kassa samtidigt (jag betalade dessa automatiskt via löneavdrag). I detta medlemsskap ingår även mina försäkringar....Förra veckan kom den sammanlagda räkningen från facket på min innevarande skuld. En summa som är helt omöjlig för mig att betala idag. Då gäller det att börja prioritera fodringarna. Jag klarade faktiskt att ringa till flera olika för att förklara min situation och de var vänliga mot mig och gjorde upp olika avbetalningsplaner. Inte alls kul- bara förnedrande.Nu efteråt känner jag mig duktig och HELT slut!!!! Det har tagit mer styrka och energi än jag lyckats bygga upp...

Något jag har lärt mig är att ju sjukare man är desto mer måste man själv ordna och fixa med. Nya situationer kräver nya strategier. Myndigheterna som annars har stenkoll på att du inte fuskar tar inga initiativ för att hjälpa eller stötta, förrän du ber/ansöker om det. Och för att kunna be om något måste du veta att det finns sådan möjlighet.

  Det har, precis som varje år vid den här tiden, varit skiftande väder. Ena dagen sol och flera plusgrader, den andra dagen har det snöat/ regnat och varit sååå kallt. Idag är det underbart iallafall.

Jag vaknade av att solen skickade in sina varma strålar rätt i ögonen på mig. Underbart!  Morgonpromenaden blev en dryg timma av njutning. Jag påverkas verkligen av vädret, värmen och ljuset. Jag har haft lite dåligt samvete för hunden de senaste veckorna. Av någon anledning försvann min hemmastruktur iochmed att jag började arbetsträna. Ingenting fungerar som det borde. Idag tog jag iaf med mig vovvisen på en lååång promenad varierad med träning i skogen när Adam var hemma hos en kompis. Jag tvekade en stund när Kärleken lockade med premiärtur på motorcykeln men jag ångrar inte att jag lät honom åka själv.

Jag har aldrig sett mig som en teknikmotståndare eller en som är rädd för utveckling. Så länge det inte kräver så mycket extra av mig, så länge jag bara kan använda mig av det nya utan att behöva göra några större ansträngningar med konfiguration, installation, kalibrering eller något annat knepigt begrepp. DÅ är jag helt lost och blir irriterad!

Min IPhone har krånglat ett tag och jag har fått låna en Samsung av min Kärlek. Absolut en bra telefon. MEN då krävs det att jag ska genomgå den här inskolningen igen. Underbaraste Kenny har äntligen gett upp att hans ointresserade mamma ska klara detta och startade snällt upp telefonen, förde över mina kontakter och laddade ner de appar jag behöver. Dock missade jag att be honom kolla att det gick att överföra bilder från kameran....hmmm. Irriterande att vara så korkad!!!!