Min älskade unge. Varför ska livet vara så jobbigt för dig, vissa dagar. Varför är människan så elak mot sina egna? Är det I-landets baksida. Ska alla utstå lika mycket smärta och oro? Du är så klok och snäll. Du vill så väl. Ibland blir det dock väldigt fel för dig. För att du inte förstår. Jag önskar att jag kunde skydda dig från allt det "onödigt" onda. Jag försöker att göra dig medveten om dels dina egna svårigheter men också om hur andra människor kan reagera och fungera. Utifrån deras svårigheter. Men det är så mycket jag inte förstår. Visst har tråkningar och mobbing alltid förekommit i olika grupper med olika normer. Det finnss alltid någon som har behovet av att sätta sig över och på andra. Likaväl som det alltid finns någon som ödmjukt eller skrämt tar emot denne individs utlopp för sin oro.

Jag har länge upplevt att vårt samhälle generellt har varit enormt fokuserat på att barnen ska ha det KUL. Hela tiden. Vi vuxna servar och curlar så att barnen ska befrias från allt som upplevs som jobbigt eller tråkigt. En effekt av detta har blivit en generation av rastlösa, bortskämda individer. Flera av dessa unga förstår inte varför de ska anpassa sig till någon eller något annat än vad de själva anser vara givande. Det krävs inte så mycket hjälp i hemmet av barnen, fler och fler utnyttjar RUT-avdrag för att anställa städhjälp istället för att familjen tar hand om sitt eget. Att få maten hemlevererad till dörren med anpassade recept för veckans måltider gör veckohandlingarna onödiga. För att ev minska på oenigheter vid läxläsning finns möjligheten att hyra en student. Föräldrarollen består till stor del av service. Barnrollen är att vara nöjd o glad. När vi uppfyllt alla deras möjliga och även en del av de omöjliga kraven så fortsätter dessvärre barnens önskningar att eskalera.....rastlösheten ökar....

Istället för väska..  

"Det är skönt att dagarna har blivit längre" sa min granne när vi möttes utanför huset igår. Är det så att vi fortfarande räknar dagarnas längd utifrån det naturliga ljusets närvaro? Javisst märker man av att det är ljust flera av dygnets timmar nu.

Solen visade sig en stund mitt på dagen igår och jag riktigt kände hur den värmde mig både ut- och invändigt. Jag älskar den känslan. Den ger mig energi och livskraft. Jag blir lycklig.

Det har varit en svag vinter så här långt. Inte alls  mycket snö och det har inte heller varit speciellt kallt. Trots det så vill jag ha vår nu. Längtar. För varje vårtecken jag upptäcker så bubblar det till i mig. Jag tar in och upplever naturen med alla sinnen. Förutom ljus och värme märks årstidsskiftningen av på flera sätt; det luktar vår, fåglarna sjunger o kvittrar och sen kommer blommorna....

....eller träning av baksidan.

Jag har inflammation i "bicepssenan" Den har blivit överansträngd eftersom den kommer ikläm när kroppen försöker att kompensera min dåliga träning av baksidan. Dvs ryggens små muskler. Det känns lite snopet då jag varit den kloka vuxna som tjatat på mina söner om vikten av att träna HELA kroppen. GLÖM INTE RYGGEN!!! Man ska kanske leva mer som man lär. Lycklig över att träna har jag inte tänkt på att core-passen koncentrerar sig på framsidan. Jag är dessutom starkare där så det är ju roligare. Men nu har jag träningsförbud   av överkroppen. "Du kan ju ställa dig på löpbandet" tyckte naprapaten. Men han rådde mig att rita åttor med vänsterarmen hängande, äta antiinflammatorisk medicin, värmepåse samt ett återbesök hos honom på fredag.

Förra sommaren var Adam med sin far och bror till Sällsjö (ligger i närheten av Åre) Tyvärr blev inte den resan något som fått Adam att vilja återvända dit. Förrän nu. I torsdags direkt efter skolan hämtade pappan upp sin son och sen bar det av. Idag kom det hem en trött kille.Men nöjd. Aktiviteterna var många och roliga,

Hundspann

I slalombacken

På hotellet

Skotertur

Även denna helg har  gått i kärlekens tecken. Adam åkte till sin pappa på lördag förmiddag. På fredagskvällen var det tacomys till en mysfilm "Hundpensionatet" Den var söt och förutsägbar, väldigt förutsägbar faktiskt. Kärleken hade med sig äppelkaka och vaniljsås som vi åt till dessert. Christian och Elin har bytt sängar och det innebar en kedja av sängbyten och flyttningar. Det blev kanske inte på bästa sätt, men nu är det klart iallafall och jag tror att (nästan) alla är nöjda. Jag är orolig för Fina N Jag skulle önska att hon fick ha det bra. Det är hon värd.

Sverige vann över Finland i OS-hockeyn och möter Canada i final på söndag!

Snön töade bort under ett par dagar och fram tittade bortglömda hundbajshögar och krossat glas. Jag förstår inte varför man måste kasta sönder glasflaskor. Hundar, katter och andra varelser kan göra sig illa på de vassa skärvorna. Är det hundägarnas hämnd att lämna kvar bajset när deras älsklingar skurit sig....Bilbo haltar fortfarande efter sitt möte med glaskrosset förra veckan. Annars tycker jag att det är dålig stil att inte ta upp efter sin hund.

Igår hade jag möte med min rektor. Det är snart dags att prova att "jobba" Jag ska börja försiktigt både vad det gäller tid, aktivitet och ansvar. Det känns tryggt samtidigt som jag undrar vad jag ska göra där om jag inte får jobba. Det var många otäcka känslor som kom över mig EFTER mötet. När jag lämnade skolan. Eftersom det är sportlov träffade jag inte så många kollegor. De som var där hälsade hjärtligt och fina, rara E gratulerade även till min förälskelse.