Jag läser en del andra bloggar och kan undra för vem som en del av bloggar skrivs...ofta kan jag läsa ursäkter för dåliga uppdateringar. Precis som bloggandet är ett uppdrag...för någon annans skull. Visst finns det några få som tjänar pengar på sitt skrivande...men då handlar det sällan om en vanlig tråkig vardag beskriven med samma suckar dag efter dag. Jag har nog med min egen städning, tvättning och andra vardagssysslor för att vlja följa någon annans. Jag vill ha bloggen för Adams skull, en dokumentation att ta fram dagar man behöver ha text o bilder för att minnas. Nu och i framtiden.

Av misstag råkade jag se en film jag inte borde igår kväll.. Normalt undviker jag filmer som jag inte tror är bra eller skadar mig på något sätt- men den här började så fånigt och jag var beredd att stänga av eftersom jag trodde att det var ännu en patetisk och romantisk komedi.... Av okänd och olyclig anledning så blir jag dock sittande framför denna sötsliskiga film en stund och innan jag hinner reagera så vänds hela handlingen om till ett rent inferno. När jag kommer till sans och inser mitt misstag stänger jag snabbt av filmen och drar mig tillbaka. Tyvärr var det försent- min hjärna hade uppmärksammat såväl handlig som budskap. Med igenkänning reagerade den direkt och natten blev sömnlös för mig. Skakande i fosterställning togs jag tillbaka till DÅ..Återigen fick jag uppleva helvetet som jag trodde var försvunnet. Återigen tog skräcken tag i mig och slungade ut mig i mörkret o kylan. Kommer jag aldrig att bli fri från detta- jag trodde verkligen att detta var över- att jag hade acklimatiserat mig med att det har hänt men behöver inte störa mig mer. Scener och  ljud spelades upp ur en minnesbank som jag hade satt dubbla lås på.  Jag kände lukter som jag inte kan fastställa. Återigen maktlös...rädd...och kuvad....trots att jag befinner mig i tryggheten idg så kan jag tydligen påverkas av det förflutna. Jag har klarat det tidigare och jag kommer klara mig igenom det igen...även om det tar tid och energi.

Den här dagen började tidigare än någon annan gjort under lovet. Alarmet var satt till 5.30 Klockan 7.00 skulle vi nämligen sitta på spårvagnen för att åka till Lilla E. Jag kunde inte somna av oro för att vi skulle försova oss och för att Stora E skulle hindra oss från att komma iväg. Stora E skulle göra sitt inträde under natten, hade man informerat om under kvällen. Sedan skulle han växa sig starkare under dagen. Under kvällen hade man annonserat om tåg som skulle ersättas av bussar och då startade givetvis min oro för spårvagnarnas existens under E`s framfart- men det är ju inga träd inne i stan som kan ligga ivägen....eller handlar det kanske om strömförsörjningen...många var mina funderingar under natten och såväl plan B som C förbereddes. Inte skulle väl vädret få störa vår dag med Lilla E.

Stora E- stormen Emil, som hårdhänt slet i trädens grenar fick dessutom  sällskap av ett hårt regn men lyckades inte stoppa vare sig spårvagnen eller vår resa till prinsessan E. E som i Emilia. Hon har utvecklats till en bestämd ung dam som har fullständig kontroll på sin omgivning. Hon vet precis vad och hur hon vill ha det- och även hur hon ska få sina önskningar uppfyllda. Det här var dagen när dagis var stängt, så Adam o jag skulle få umgås med prinsessan hela dagen. Det blev en härlig dag med lek, mys och rastlöshet. Även om vädret hindrade oss från att gå ut så sysselsatte vi oss på olika sätt. Rastlösheten föll på när den lilla damen tog några timmars siesta.

Sen eftermiddag fick vi besök och både Adamoch jag  fick umgås med varsin jämnårig kamrat. Det här var en bra dag. Så långt...

Gott nytt år...igen!

Det var riktigt länge sedan vi skrev någonting eller lade in några bilder. Men nu känns det som det är dax att ta upp skrivandet igen. Det finns flera anledningar till denna paus. Känslor och händelser som ersatt varandra. Många tankar och händelser har passerat sedan i våras. Ett nytt år har också börjat- 2012. När vi avslutade 2011 saknade vi dock något som kunde hjälpa oss att summera året som gått. Samlade bilder och texter att samtala om.Dokumenterade minnen är viktiga för Adam. Ambitionen att samla ihop bilder o händelser i efterskott finns- ungefär som att rensa i fotoalbumet.

Tänk att ännu ett år har passerat. Ett år som varit fyllt av händelser och möten. Jag  kanske mötte  mina drömmars prins under året... Tyvärr var jag dock inte en värdig prinsessa. Vet verkligen inte hur jag ska kunna gå vidare. Det känns som att jag kommer att förbli singel resten av mitt liv...delvis är ju det ett eget val.

Adam är numera hos sin pappa en vecka och sedan hemma en vecka- jag måste få använda ordet HEMMA- annars är han ju hemlös. Åhh det gör så ont i hela mig när jag tänker så...för mig är mitt hem min borg. Jag vet att Adam inte känner det så utan att han menar att han har två hem- och det borde väl vara dubbelt så bra :) Det här har skett på hans initiativ, jag kan inte påstå att jag trivs med det på något sätt...det är urjobbigt!!! På flera sätt. Under jullovet har vi inte följt veckorna på samma sätt och jag vet inte om det spelar någon roll...kanske kommer vi aldrig att kunna följa det slaviskt då det inträffar olika saker i våra liv. Ibland är jag glad över vår flexibilitet samtidigt som det gör att mig förvirrad. Jag tycker inte om att vara förvirrad- jag söker trygghet och stabilitet. Jag tycker jag är värd det efter ett  liv i ständig flexibilitet.

Adams andra skolår har kommit halvvägs och nu efter några veckors jullov längtar han  tillbaka till sina kamrater- det känns bra. Han har träffat några av dem under ledigheten. Jag blir så lycklig varje gång det är en liten kille som frågar efter honom i telefonen. Han har flera kamrater som väljer att ringa honom- skönt att vara vald- sådant måste vårdas med respekt och förnuft. 

Livet/vardagen är inte alltid lätt för Adam- under sommaren och hösten har han dock utvecklats- har vi utvecklats såväl enskilt som tillsammans. Vi har fått verktyg att hantera situationer vi inte förstår- vi har lärt oss att kommunicera och att mötas. Jag har fått Adam att lita på att jag kan hjälpa honom, när han blir förvirrad eller frustrerad. Det är ett stort förtroende.Vi har skapat oss ett eget språk som vi kan använda i svåra stunder- ett språk som bygger på respekt, kärlek och humor. Humor är ett bra redskap i vissa situationer medan respekt och lyhördhet är det största. Utredningen startades i december med tjocka frågeformulär och muntliga frågor till mig o pappan. Jag antar att även skolan får samma kompendier att sätta kryss i. Under våren ska Adam själv inbegripas i utredningen - genom observationer, samtal och tester ska vi förhoppningsvis sedan få veta vad det är som gör att det kan bli så tokigt ibland. Och även kunna få hjälp, stöd och förklaringar till svåra situationer i framtiden. Jag både välkomnar resultatet lika mycket som jag fasar för det. Jag vill verkligen att Adam ska få de bästa förutsättningarna för sitt liv. Och om det inte finns ord för hans problem då?? Min älskade unge!!!

Sedan augusti har jag läst matematik i Malmö på distans. Skrämmande är hur svårt jag har att klara den här kursen- till en början kunde jag inte hantera kombinationen halvtidsjobb med halvtidsstudier och vardagen som halvtidsmamma. Det fanns inget som kändes helt.  Jag har nog förstått att jag måste fördela min tid effektivt för att få ihop mina halvtidsaktiviteter som alla innehar ett eget helansvar.

Nyårsaftonen tillbringade vi tillsammans med en kollega och hennes familj- mycket gott och trevligt. Vi tog sista bussen hem och fick en överraskningstur genom staden. Vi var mitt i city när det nya året gjorde entré. Häftigt mycket fyrverkeri! Väl hemma såg vi mängder av kinesiska lyktor som steg mot skyn- Fint!

Såå skönt det var att vara tillbaka igen...att skriva igen...