Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, skriven av Jonas Jonasson

En absolut underbar bok. Jonasson skriver med ett språk som innehåller massor av historisk och geografisk fakta men i tillskojade situationer. Fast ändå med allvarsam ton. Han tar även upp olika problem i den sociala världen och hanterar flera känsliga områden.Berättelsen påminner mycket om berättelsen om Forest Gump. Jag älskar boken och skulle vilja ge ett exemplar till alla människor. Man skrattar hela tiden åt händelser i Allan Karlssons hundraåriga historia och även åt hans realistiska och snusförnuftiga inställning till olika situationer.

Åhhh, idag har Adam varit sjuk- han har varit svårt angripen av "snurreliknorrutanfeber-sjukan". För er som inte är så insatta i denna fasansfulla åkomma kan vi förklara;

Symptom

• man vaknar när man ligger i  sängen
• det händer endast på en sån lördag som är mellan en fredag och en söndag
• kan bara drabba personer som har EN överläpp
• dessutom har man tre osynliga utslag på ryggen som kliar sååå intensivt, dessa prickar sitter oftast där man inte själv kan nå.
• man har ingen feber

Nu förstår ju alla hur hemskt detta tillstånd är, men tursamt finns det bot:

• när man går upp ur sängen så behöver den sjuke fem pussar på näsan för att sedan stående snurra runt två varv. (om det blir fler varv så gäller det att snurra tillbaka).
• man behöver 2 kramar var 5:e minut (dessa går att göra i förskott och lagra, bara man håller reda på tiden)
• att man åker pulka (vid snöbrist går det bra att cykla)
• det är viktigt att man läser/lyssnar på minst fem sagor under dagen
• att man ser en film som man skrattar till
• att man äter en stor tallrik glass

Det finns givetvis situationer som bör undvikas

man får absolut inte:

-fläta en matta av kokt spaghetti

-putsa fönster eller golv

- bygga någon hylla till enbenta hästfigurer

- gå till skolan

- äta sådant som man inte tycker om

Phu, nu är det kväll och vi har verkligen legat i med medicineringen och jag tror att det har gett resultat- Adam verkar friskare!! Visserligen har vi inte åkt pulka eller cykel. Adam ville hellre promenera till Färgargården o mata änderna. Filmen vi såg var Alvin och gänget. och vi skrattade!!! Tallriken med glass ska intas till melodifestivalen.

Dagen har mamman tillbringat ute i snön. Skolan hade sin årliga vintersportdag och min uppgift var att följa med till Sörsjön. En toppendag med pulkaåkning, klättring i höghöjdsbana och korvgrillning tillsammans med drygt 50 härliga ungdomar. Det kan väl inte vara bättre? Det var dock flera som rynkade på näsan när jag anlände till frita- jag lämnade visst inte grillukten kvar vid grillen...

På kvällen har det varit vernissage på Adams skola; deras uppfinnigar fanns att betrakta- det är häftigt att se hur kreativa och fantasifulla sjuåriga barn kan vara. Och att få ta del av deras enorma stolthet när de berättar om sina alster. Undrar när och varför de tillgångarna/förmågorna minskar i takt med stigande ålder?

Igår var det Norrköpings nostalgi på Stora teatern. Östgötateatern spelar  Mankan Nilssons "Vi skojar i morrn" En ren kärleksförklaring till IFK Norrköping. Eftersom det var premiärföreställning så bjöds det på bubbeldricka till minglet innan det var dags att ta plats i bänkarna. Jag kan inte säga att det var en pjäs som gav mig mer än lätt underhållning. Budskapet hur värderingar i familjelivet mellan generationer såväl ärvs genetiskt likväl som hur de påverkas genom uppfostran och miljö var slående.

Efter föreställningen halkade vi till närmaste restaurang för att inta mer bubbel och en underbar meny med pilgrimsmusslor och slätvar. Absolut en lyckad kväll!

När det är som mest kris i en hockeymatch eller i handboll med för den delen så samlar tränaren in laget och avbryter matchen för en kort stund. Time Out. På denna lilla stund ska han lyckas att säga de magiska orden, vilka får spelarna att förstå vad som saknas för att vinna. Och ibland fungerar det.

Jag tog time out

jag tänkte

jag funderade

jag grubblade

jag grät

jag vilade

jag analyserade

jag samlade mod

jag samlade kraft

jag strukturerade

Min time out tog ganska lång tid men den gäller inte bara för en match- utan kanske för resten av livet. Jag har haft det oroligt ganska länge, men jag ville inte erkänna det. Jag har konfronterats med så många jobbiga öden och situationer att jag till slut stängde av. Så många känslor.

          Ilska.

          Sorg.

Orkade till slut inte känna orkade inte tänka. Blev trött men kunde inte sova. Grät inte fast jag fortfarande var ledsen och rädd. Jag stängde ut alla som ville bry sig samtidigt som jag förbannade min ensamhet.

Men nu är jag redo att gå vidare, lite modigare och lite starkare än tidigare. Men framförallt mer klarsynt.

Att jag ständigt är i otakt med livet har antagligen oroat mig praktiskt och kanske även känslomässigt, men så kommer det att vara. Jag är vilse i familjerollerna.

Eftersom jag är sladdbarn och har ett sladdbarn så blir det lite galet i generationerna. Vi har t ex  ingen mormor o morfar som kan vara här o ta hand om/mysa med oss. 

Tvärtom

Det är vi/jag som måste ta hand om min pappa- han är verkligen inte med i matchen längre.

 Min älskade stora kloka pappa, jag saknar dig- varje dag!

Jag vill verkligen inte att han ska behöva leva det här livet, jag vet att detta var hans stora fasa. Jag mår så dåligt varje gång jag lämnar honom. Skäms över att jag inte kan göra det bättre för honom. Är samtidigt rädd för min egen framtid- när jag sitter där i min rullstol och väntar på måltiderna. Ensam. Ledsen.

Med ett sladdbarn och ett barnbarn samtidigt så blir jag småbarnsmamma och farmor samtidigt. Känner mig vilsen i rollerna igen. Vill vara den mysiga farmodern som alltid kan ställa upp som barnvakt och mysa med lilltösen. Men tiden stämmer inte och inte heller orken. Tackochlov verkar de lyckliga och har ett kontaktnät som hjälper och stöttar dem praktiskt. Den stora sonen verkar vara harmonisk och nöjd med livet. Jag verkligen saknar honom och hans familj, vi ses alldeles för sällan. 

Adam har det inte helt lätt, han vet inte riktigt hur han ska hantera olika situationer. Det har varit mycket turbulent runt och med honom ett tag-men nu tror jag att jag har  accepterat fakta och kan gå vidare. Hoppas att jag kan hjälpa honom och underlätta för honom när det är svårt. Det känns mycket lättare nu- även om det givetvis är en sorg.  Mittemellan detta finns ett älskat mellanbarn som inte heller är riktigt i fas med livet. Men han verkar, som jag, vara på väg åt rätt håll.

När det gäller relationer så har jag vänner, kamrater och kompisar. Det är underbara vänner som står ut med mig trots att jag stänger dem ute - när jag vill och behöver vara ensam. Jag är ensam- har ingen att dela vardag/fest/glädje/problem med.

Jag hungrar efter kärlek och vill vara älskad

men jag tillåter inte någon att älska mig- jag är rädd.

Jag älskar mitt jobb- där är jag säker. Det är min oas när jag inte mår bra. Där samlar jag energi och kraft. Jag har underbara arbetskamrater och elever.

Det är magiskt med Time Out-

jag kommer att vinna min match