Höstkvällar är som gjorda för biobesök. Kvällens val var verkligen en lyckträff- det är så härligt när man får se en film som berör på riktigt!!! Den här filmen hade nog allt; den var varm, sorglig, realistisk, vacker, tragisk....Den var helt enkelt...UNDERBAR!!!

Med ett glas rött på kvarterskrogen efteråt så blev kvällen nästan helt perfekt...det finns fortfarande några orosmoln i min mage och i mitt hjärta. Men jag inbillar mig att det är viktigt att försöka tänka bort dem ibland. Jag tror att jag blir både klokare och starkare av det.

Adam är hos sin pappa idag och imorgon- vi är fortfarande inte överens om hur vi ska dela upp den värdefulla tiden tillsammans med prinsen. Jag funderar och väger för- och nackdelar och jag tar stötar från olika håll. Ibland orkar jag knappt, men jag förstår att JAG måste orka. Det har jag lovat. Hela tiden försöker jag ha Adams bästa för ögonen...försöker att tänka bort mina egna önskningar- ibland blir jag skrämd att jag har blivit helt okänslig i och med att jag alltid ska vara förnuftig. Men jag vet att det inte är så; Känslorna anfaller mig när jag inte är beredd; om kvällar, nätter eller när jag är ensam- då ligger jag där- liten...i fosterställning, skakar, gråter och ifrågasätter.

Jag har funderat mycket över olika relationer som jag har- hur jag "använder", behandlar dem. Under ganska lång tid har jag stängt ute alla människor från mitt liv...för att jag inte varit i stånd att umgås på några villkor. Flera har snällt respekterat detta, men visat att de finns kvar, någon har tagit avstånd, vilket jag respekterar. Nu börjar jag känna att jag kanske är redo för att socialisera igen....vilka finns då?

1) Har funnits hela tiden med uppmuntrande, bekräftande sms- ingen personlig kontakt- jag avvisar!

2)Har vid flera tillfällen visat oro/omtanke- verkar genuint-jag tackar och ler; allt är ok!

3) Hör av sig av eget intresse (för sällskap?)- visade sig nog vara ganska illojal, vilket är en stor besvikelse, även om den inte var överraskande. Jag hanterar det artigt och kyligt- fast jag kanske skulle vilja vara hjärtlig och känslosam.

4) är en grupp av (3-4) enskilda indvider som är lagom intresserade av lättsamt umgänge; fika o promenader, prat o tjatter.-vilket känns befriande och härligt!

Den jag saknar är dels den som skulle vilja dela mer av vardagen; en partner eller en bästa vän. Eller en mamma, pappa, syster, bror...

Det är ingen slump att jag funderar i de här banorna just ikväll; filmen fick mig att tänka till samt något som hände direkt efter filmen. Jag trodde att jag var redo att våga lite mer i en viss relation; när något påminde mig om min egen sårbarhet. Och jag blev återigen kall och förnuftig...för att inte visa min besvikelse.

Imorgon ska jag träffa någon som har något att berätta för mig...något viktigt. Jag vet att jag bör veta, fast jag egentligen inte vill. All information/kunskap genererar i tankar, utveckling...beslut...förändring...konflikt?

Jag hoppas att jag kan sova för imorgon är det en ny dag - en annan dag- med nya möjligheter.

Kalas nr 3 var barnkalaset. I år valde jag att ha kalas på Laserdome- jag skriver jag valde, för att Adam ville hellre ha ett "riktigt" barnkalas, där alla klasskompisarna var bjudna till en lokal och vi skulle leka.... Efter flera turer insåg vi båda att mamman inte var i form att genomföra detta önskekalas- även om vi verkligen hade planerat allt i minsta detalj. Det kändes inte helt ok att se hans besvikna min- men den här gången ver det inte något val. Hur som, blev kalaset väldigt lyckat. Ett av de lyckade inslagen var väl att storebror Kenny var med.

Det är något speciellt mellan Adam och Kenny. Det är en kontakt mellan dem som ingen annan kommer i närheten av. Jag hoppas verkligen att de vårdar den för det kommer att vara värdefullt för dem båda i framtiden. På senare år har även de större bröderna hittat ett sätt att umgås och det gör en mamma varm i hjärtat. Jag är givetvis lika stolt över dem alla - det är tre underbara killar; så olika varandra, men ändå  med en del gemesamt (förutom brödraskapet)- de månar om andra människor, de är sociala, de är driftiga (inom olika områden)de har ett sunt förnuft och handlar oftast logiskt och med eftertänksamhet! Jo, det är som sagt tre fina individer som jag önskar allt gott i världen!

Tillbaka till kalaset, så gör det mig enormt lycklig att det var så många barn som kom, endast en pojke uteblev av alla som inbjudits. Jag talade om detta för Adam och han sa att han var lycklig! Men ack den lycka som består...Tyvärr vaknade jag under natten av att jag delade säng med en brännhet unge- FEBER! Hög feber-dessutom. Lilla Hjärtat yrade och hade ont i halsen...Då är inte nio år synonymt med att var stor längre   

Varje år...ibland flera gånger på ett år har jag minutiöst planerat för mitt önskebröllop. Det gäller att vara beredd... ifall...Jag har alltid gjort det med realitiska förutsättningar och tagit hänsyn till aktuell situation avseende ekonomi och andra faktorer. Det enda jag missat är just den lilla detaljen att ingen har velat ta mig till äkta maka.

När jag nyss upptäckte brudklänningsreklamen i kanten på Facebook-sidan; öppnade jag den och var just i startgroparna- när jag med blandade känlor insåg att det ALDRIG kommer att ske- att jag kanske inte ens vill att det ska ske längre.

Jag har planerat kyrkbröllop, borgeliga vigslar, utomhus, utomlands.....fest hemma, borta, ingen fest, smekmånad......lång klännig, kort klänning,  snäv klänning, vit klänning, cremefärgad klänning, rosa klänning....

Musik, blommor, mat, gäster, placeringskort, champagne, inbjudningar, lokaler, dukning, tal. löften, smycken, ring.....ja jag tror inte att det är något jag har glömt....men nu känner jag det patetiska i detta att jag har planerat så många bröllop åt andra i min tidigare yrkesroll- jag har jobbat på så många bröllopsmiddagar och även planerat mitt eget så många gånger utan att få den stora lyckan att genomföra huvudrollen som brud.

Det är inte utan att det är viss sorg i och med den insikten...

Adam fyllde 9 år i onsdags och det har varit ett ständigt firande sedan dess   . Jag satte klockan tidigt och väckte födelsedagsbarnet med blåbärssmothie, toasts, paket och sång   . Skylanders stod på önskelistan och Skylanders blev det...och en del annat...mjuka paket blandat med hårda. Det är så roligt att Adam uppskattar paketen och innehållet även om det inte är så roligt att få exempelvis kalsonger... På eftermiddagen hämtade vi kinamat i stora lass och den fiina Pokémontårtan. Spännande att tillägget för att få bilden blev hälften av priset på själva tårtan.Vi valde att även bjuda in pappan till eftermiddagens födelsedagsfirande, och han anlände med sedvanlig "pengablomma" Adam åt inte så mycket utan ägnade mestadels av tiden till sina presenter och att spela Skylanders. Vi får träna på värdskapsansvaret till ett annat år....

Under natten till torsdagen kom vintern och minusgraderna, lagom till att Adam med klass skulle på skogsutflykt. Vi letade snabbt fram överdragsbyxor o varmare skor.... Den förberedda pastasalladen drygades ut med varm choklad.

Fredagsmys med ensamfirande för Adam o mig- vi skrattade åt födelsedagsfilmen med Dag-Otto, åt varmkorv med bröd, ostkaka och chips. En underbar kombo.

Lördag innebar firande med bröder, farmor och faster Anna. Tacobuffé var beställt och fruktsallad. Höstdukat bord känns rätt i hösttider. Härligt att träffa Anna igen...Det var verkligen läääänge sedan. Vi bestämde att ses under veckan för att fika och prata vidare. Nu ska klockorna sättas om och vi bjuds på en extra timma

Idag har det varit kämpigt sen vi vaknade, tror jag. Jag har sovit mycket dåligt- eller inte sovit alls de två sista nätterna. Det är absolut inte bra, då mitt tålamod tryter under dagarna. Imorse kom vi upp sent och att skynda är som bekant INTE något som Adam gillar. Han kan verkligen inte göra saker snabbt. Efter mycket jobb o stök kom vi iaf iväg. Med bilen!!!Eftersom den skulle få nya däck. Just som jag skriver det här kommer jag dessutom ihåg att den skulle ha ny parkeringsbiljett idag- det glömde jag totalt- eftersom vi var mega-osams när jag parkerade. F_n oxå! Osams konflikt ja det är vad vår status varit idag- hela tiden! Jag rannsakar mig själv hela tiden och vet inte vad jag kan göra annorlunda- jag hinner inte ens tänka efter...Imorgon är en annan dag- en bättre dag- en födelsedag! Nu ska jag försöka sova jag ska inte fundera på att jag blivit ytterligare 700 fattigare på en dj..a p-bot. Det fick inte hända!!!

I söndags var jag o kpollade på en lägenhet- den var fin och bra- ligger bra till och har en trevlig gård. Jag klarar inte att ta beslutet att flytta- jag orkar inte tänka på att packa, packa upp börja om....Dessutom är hyran mycket högre än den jag har idag. Så det får vänta....

Renoberingen startar i augusti så jag kan tänka ett tag till, jag måste verkligen ta reda på hur det fungerar ekonomiskt under barack-månaderna. Har jag kanske möjlighet att spara pengar då?

De senaste åren har det varit en hel del stress runt däckbyte på bilen. så iår har jag varit  snabb- det är fixat idag :) Det finns vänner och det finns vänner. Jag är så oerhört tacksam för den hjälp jag fick idag. Nya däck och tvättad bil, dammsugad och torkad invändigt!  Tack sötaste finaste!! Jag vet dock inte hur jag ska kunna tacka så att det känns rättvist o bra för mig. Kanske en hemlagad middag? Med dessert! Och tårta! Å tack tack tack igen!

Igår var jag hos kiropraktorn för tredje gången den här månaden och tyckte väl att jag mår mycket bättre- tog därför tag i den städning som fått stå undan i och med min onda rygg- inte alls bra, det blev lite jobbigt för ryggen igen. Och under eftermiddagen idag så vände jag mig alldeles för tvärt och där är värken tillbaka till fullo...IGEN. Det gör mig ledsen, deprimerad att ha så ont. Vill inte....

Till morgondagen har jag gjort det enkelt för mig; jag har beställt kinamat och färdig tårta. Det blir enkelt firande med storebror Kenny och pappan kommer oxå hit. På lördag ska vi äta tacobuffé med resten av familjen o farmor. Och på söndag är det dags för barnkalas på Laserdome. Ett dyrt men smidigt firande blir det i år.

      På onsdag fyller Adam 9 år!!! Och det kräver en del förberedelser för en sådan stor händelse!!! Adam ooch jag är rörande överens om att paket är viktigt...och inte bara vad som är i paketen utan även hur paketen ser ut. Att själva presenten väljs med såväl förnuft som hjärta det är väl en självklarhet- men så är det även med emballaget. Vi vill ha fina paket- paket som någon slagit in själv med tanke...och kärlek.

Idag har jag ägnat timmar åt att välja papper, snören och andra detaljer för att skapa några fina paket. Alla är inte så speciella men här är några som jag blev mest nöjd med...

Det är roligt att det blev mååånga paket också. Jag flinade lite åt mig själv där jag satt på golvet bland alla pappersrullar, snören, saxar....ibland är det mer tanke runt omslaget och det kan även vara dyrare än presenten...Jag brukar försöka tänka både på funktion, ekonomi och miljö i de flesta situationer...men när det gäller presenter och paket så finns det inte en tanke på dessa faktorer. Jag frossar!!!!!

Kvällen har jag tillbringat tillsammans med Prinsessan E, då föräldrarna varit på teater. Det blev en mycket trevlig kväll för alla, tror jag. Önskar att jag kunde vara mer tillsammans med den familjen, men tyvärr räcker inte tiden till...eller orken...Adam tycker mycket om såväl sin storebror som sin brorsdotter och hennes mamma. Men han känner sig inte alltid bekväm när vi är alla tillsammans- han har svårt att hantera de stunderna och det kommer ut i såväl avundsjuka som oroligheter. Han kan verkligen inte förstå varför saker ska vara annorlunda. Emilia är en underbar tjej som pratar mest hela tiden...när hon inte sjunger...hon berättade bl a om dagis och alla hennes kompisar där. Jag fick höra några av de senast inlärda sångerna....vi pusslade, tittade på tv och åt gröt innan det var dags för sängen.

Till vardags så trivs jag nog med mitt singelliv....eftersom jag värnar så om det. Eller så har jag accepterat att jag inte är tillräckligt modig att förändra. Jag uppskattar givetvis att bli uppvaktad men jag markerar samtidigt tydlig distans så fort någon visar seriöst intresse. Eftersom jag är så fruktansvärt rädd....rädd för vad?

Dels är jag orolig för att  inte kunna leva upp till de eventuella förväntningar som  en relation kan innebära, dels så vet jag inte om jag orkar/hinner att vara den jag önskar vara i en nyare relation. - kärlek är så komplicerat och inget som överlever av sig självt. Den behöver ständig näring.... Förälskelsen kan vara underbar, men också väldigt jobbig. Jag  vet inte ens om jag är kapabel att älska igen....

Jag önskar ibland att jag skulle tillåta mig bli vansinnigt förälskad och våga satsa....Tyvärr ställer sig förnuftet ivägen...och rädslan. Jag har fantiserat och planerat hur mina potentiella kärleksrelationer skulle kunna utvecklas...men stoppar alltid vid fantasin... och när möjligheten infinner sig i verkligheten så tackar jag för visat intresse och nobbar  vänligt men bestämt.

Mina egoistiska skäl, förutom rädslan att inte duga, är att jag vet inte om jag orkar/klarar att ta hänsyn till ytterligare faktorer än vad jag redan gör...idag gör jag som jag vill och som passar i Adams o mitt liv.

Ibland använder jag Adam som anledning till att inte bjuda in till djupare bekantskaper. Jag är nämligen inte säker på att jag  vill  dela vår vardag med någon annan. Vi har våra rutiner som fungerar bra och som ofta är ganska intensiva.

Men visst saknar jag någon att fredagsmysa med- att dela en flaska vin med. någon att uppvakta och köpa julklappar till. Överraska....planera....gå på bio/teater....plocka svamp....gräla...försonas....ömhet...tröst...skrat
ta...resa...

Det har sitt pris att vara singelkvinna. Man är oftast exkluderad från parrelaterade aktiviteter: middagar, fester, mingel, mys....jag  har aldrig förstått varför.... Vänner man umgåtts med under många år....söker min förståelse för deras jobbiga dilemma??? Vad är det JAG ska förstå?

Ekonomiskt skulle jag inte våga starta tillsammans med någon, då jag har så fruktansvärt lite att erbjuda. Och jag vill inte bli beroende av någon. Hur många lever på samma begränsade nivå som vi gör?

Att känslan är stark idag beror nog på; alla underbara människor som (lyckligt) berättar om hur de ska tillbringa helgen...statusar på Facebook...att jag ville äta skaldjur o dricka skumpa ikväll, vilket inte känns lika mysigt att göra själv. Jag åkte därför iväg o handlade inför Adams födelsedag i stället och vips så hade jag även fixat till de flesta julklapparna- Det var då jag kände saknaden; när jag såg så många saker jag skulle köpt åt Honom, mannen i mitt liv, han som inte finns.

Glöggmingelfesten där vi skulle bjuda våra vänner.... Jo, visst saknar jag par-livet...ibland...

Onsdagar är inte min favvodag- men dagens sol kom när Adam berättade att han hade haft en toppenrolig dag på skolan.  Han gav mig sedan en utförlig berättelse om hur bra det är att ha vikarie och hur man på bästa sätt ska utnyttja sådana situationer  . Hjälp, tänk att han redan har den kollen. Vi har förberett inbjudningskorten för hans kommande födelsedagskalas och haft många diskussioner om vem och vilka som ska bjudas eller inte, det handlar om vilja, ekonomi, vett och etikett. Givetvis skulle jag vilja bjuda alla i klassen och alla hans vänner- men det är inte ekonomiskt möjligt. För första gången som mamma har jag lejt bort ett kalas. Jag måste erkänna att det känns enormt skönt...nu. Jag hade lovat Adam en Halloweenfest...igen... med hela klassen inbjuden + några till. Lokalen var bokad, lekar och mat planerade och dräkter resp rekvisita förberett. Sedan slog ryggskott och trötthet till... För att överleva så är jag tvungen att backa på ambitionerna....men som sagt det känns klokt och tryggt nu.Det blir ett Laserdome-kalas istället- så visst ska de klä ut sig lite :) med 10 killkompisar.

Jag får lägga mer krut på födelsedagsmiddagen med familjen istället. Ska nog fixa något som är förberett o klart så jag får vara med o mysa :)

Imorgon åker den lille Prinsen till sin pappa och blir borta i fyra dagar. Jag ska sooova, läsa och ladda med promenader o godsaker. Tänk så härligt det skulle vara med en tur till skogen...Ja, jag ska nog jobba lite oxå. Hälsa på pappa förståss...o städa...tvätta lite...man jag ska ta det lugnt...hoppas jag.