"I can listen to this all damn day"    https://www.facebook.com/photo.php?v=434819683262612

Igår fick jag ta del av en härlig motivationsfilm. Jag använde den i klassen idag och vi hade den som utgångspunkt i ett motivationsavstamp!!! Ungarna är så kloka samtidigt som de är så tonåriga! Det är  härligt att få vara  med dem och uppleva deras resa mot vuxenlivet.

Mindre härligt är att få kritik- jag har inte nått fram till alla i den "nya" klassen De saknar den förre lärarens pedagogik. Det kan jag förstå- vi är väldigt olika på alla sätt. Nu ska ju jag bara ha den här klassen i en termin så jag har inte för avsikt att göra om för mycket för dem- men jag är ju jag och det kan inte bli helt som de är vana vid. Jag bet ihop stoltheten även att det smärtar självförtoendet att bli kritiserad. Tog en promenad och utvärderade- försökte tänka om och körde på ett annat koncept. Kanske blev det bättre och kanske når jag fler. Men det känns ovant- kanske utvecklas jag?

Jag har fått några mail och SMS från Prinsen av Ä   . Han skrev bl a att han gärna vill komma hit o hälsa på mig :) Åhh det gör mig alldeles pirrig och supernervös. Det känns ändå bra, men jag är fortfarande alldeles för feg och "labil" för att våga satsa. Men det gör gott för egot och jag behöver inte ha dåligt samvete eftersom jag är helt ärlig   Samtidigt som jag längtar efter närheten så är jag livrädd för det som en relation medför. Det är ett och ett halvt år sedan jag första gången tittade in i de fina ögonen och totalt tappade uppfattning om tid och rum. Det var en omtumlande känsla- varm och härlig samtidigt som jag höll på att kvävas! Sedan drog jag mig ur, feg som jag är. Klädde orsakerna i praktiska problem... och visst är det måånga sådana....det skulle blivit en stor förändring...

Jag har även en underbar vän som har stöttat mig igenom den jobbiga tiden med sjukskrivning, ångest och förvirring. Han har funnits hos mig när jag gråtit, skrikit, sovit och överlevt! Han har lyssnat, förklarat och provocerat. Han har hållt om mig när jag varit rädd, klappat och tröstat. Han har hjälpt mig praktiskt och mentalt. Han har fått mig att skratta...Åh vilken lycka och rikedom att vara värdig denna vänskap. Tyvärr kan detta förmörkas av att jag känner mig otillräcklig som inte kan ge detsamma tillbaka. Men det kommer kanske en dag då jag kan det. Tack finaste Du- utan Dig hade jag inte varit så hel idag som jag är.

Det känns bra för egot att ha vänner och andra.....att Någon skriver varma, vackra saker till mig. Att Någon annan visar genuin(?) omtanke. Jag väljer vänner med stor reservation idag. Är inte alls lika benägen att bjuda in alla i mitt liv. Visst kan vi hänga och snacka men för att kvala in i VÄNREGISTRET finns det högre kriterier.

Jag har rensat rejält i telefonens kontaktmapp. Sedan finns det vissa som jag saknar oerhört mycket men inte hört av på länge....funderar på om jag är sanerad ur deras kontakt/vänlista? Vill kanske höra av mig, men vågar inte- vill inte få någon eventuell utrensning bekräftad.

Adam tillbringar veckoslutet med sin pappa och hans nya sambo. Det är en märklig känsla att det bor en annan människa i "mitt" hus och umgås med min lillprins. Men jag är enkom positiv till relationen då jag tror att det kommer bli bättre för ALLA. Det är dessutom första helgen som Adam inte krånglade något innan han skulle iväg   

Jag har provgått från jobbet till nya lägenheten idag- det känns inte helt ok. Och inte heller helt fel. Så jag tar det för vad det är just nu- känns det inte bra så får det bli en ny flytt   

Sammanfattningsvis så är nog livet, precis som året, på väg mot ljusare tider  Och det är bara för mig att uppmärksamma och ta emot det goda!

Just nu känns livet hoppfullt

Kenta sjöng ju; Just idag är jag stark i slutet på 70-talet.

"Fy, vem ringer och väcker mig halv åtta en söndagsmorgon"

Jag svarade tackochlov sansat och artigt i telefonen och tog emot en sjukanmälan från en förälder innan jag irriterat lägger mig ner i sängen igen...samtidigt som jag hör sonens frågande stämma "Mamma, det är måndag idag"    

Eller...vem har jag blivit? Förfärad inser jag att bilden av mig själv och spegelbilden inte är överensstämmande. När (?) blev jag sååå gammal och grå? Har jag kanske alltid varit det? Varför är min blick tom? Varför ler inte munnen konstant. Jag inbillade mig att det inte skett så många förändringar, inte så hemska. Men efter flera möten med mig i skyltfönster och speglar... så inser jag att jag blivit en riktigt sur, bitter/arg gammal tant. Tröttheten har fått ett utseende i mig.

Det är nu som allt smink behövs, timmar av jobb med håret och det är viktigt att välja kläder med omsorg. Jag vill inte vara denna trötta grå tråkiga bild. Stackars människor som tvingas möta detta vrak. Själv kan jag ju välja bort  alternativet att se- jag måste dock umgås med mig.

Måste verkligen ta tag i detta!!!! Om inte annat så för Adams skull. Han ska inte behöva skäms för sin gamla mamma...längre.

Det gäller bara att orka...

I många månader har vi väntat på Boken. Häromdagen fanns den dock att hämta på biblioteket. Det tog inte många timmar för Adam att läsa sig igenom "Herr Grums och den dansande björnen". Efter ännu ett möte med den elake gubben och hans "vänner" så väntar han nu ivrigt på nästa bok.

Herr G är fortfarande elak och ställer till det för invånarna i Stora Pimplarby, men som vanligt kom  Polly och hennes vänner till undsättning I den här boken medverkade dessutom den tossiga kapten Kanada. Adam väntade läääänge på Fredag Kluremans traditionella talspråk "Sanningen är en citronmaräng" och fann den till lyckligtvis  i efterordet.

Reservationskön på bibblan var låång, så idag lämnar vi tillbaka boken för att nästa barn ska få glädjas!

Underbara Sörsjön    Det är en medborgelig lyx vi har i Norrköping. Friluftsområdet, där man kan åka pulka, skridskor och skidor om vintern. På sommaren kan man bada och leka där. Det finns dessutom trevliga joggingspår och promenadvägar samt en äventyrsbana för olika nivåer av ålder och mod.

Igår hade vi förmånen att få låna bil (vår är fortfarande på verkstad) och åkte ut till detta vinterparadis. Skidturen blev svettig, intensiv men inte så lång. I pulkabacken var det däremot full fart en lång stund.

....påfyllning i energiförrådet

....Mmmm go'choklad

Åhh så roligt det är! Det var den äldsta sonen som bjöd in mig och utmanar mig ständigt i områden som jag inte alls behärskar. Förhoppningsvis lär jag mig något. Jag är helt fast...

"Att ha lov är som att varje dag är lördag" menade Adam när han plockade fram lite snacks till filmen. Jovisst är det lite samma sak- man är ledig tillsammans och man sover länge på morgnarna. Det är inte konstigt att man är trött på vanliga vardagar när klockan ringer....

Frukosten kan avnjutas längre...

Allt går på något vis långsammare. Jag har  dåligt samvete för att vi har varit inne så mycket, och att vi inte har gjort något speciellt det här lovet. Jag är verkligen TRÖTT, men visst hade jag tänkt en del aktiviteter. Vi brukar ha ett digert program med muséer, utegrejer, teatrar och lek planerade. Nu kom situationen med ev. flytt som en aktivitet. Igår provgick vi ett par gånger i området runt det aktuella huset. Adam ska få se lägenheten senare idag. I samband med promenerandet fikade vi en stund med farmor som bjöd på nybakade bullar   Att bilen är på verkstad kan vara en  orsak till hemmasittandet. Jag har blivit LAT och BEKVÄM och orkar inte ta bussen till ishallar och banor iår    Det var annars det som stod på schemat idag, men att pressa in det mellan BUP-besök, lunch och lägenhetsvisning var mer än jag vågade testa.

Istället blev det en extrafika till tredje filmen i Sagan om ringen-trilogin. Dessa filmer är så långa att det krävs både energipåfyllnad och rast. Nu har vi endast "the Hobbit" kvar.

Imorgon får vi iaf låna bil och ska nog åka till Sörsjön för att  åka skidor och pulka    Och ta med matsäck!!! Och på söndagskvällen ska vi på eld- och akrobatikshow. Så lite skojsigt händer det iallafall.

Igår hade vi finbesök, en fd klasskamrat till Adam och hans mamma var är och lekte hela dagen. Vi åt lasagne, pratade OCH det spelades en hel del TV-spel. Dock var killarna ute en liten stund i pulkabacken. Det var en sån där härlig dag en sån som som gör gott.

Och blombuketten....jag tycker att tulpan är en av de finaste snittblommorna. Förr var det svårare att få tag i tulpaner på vintern och därmed var den vackra blomman ett tecken på att vår och värme var i närheten.