Hipp Hurra för Emilia idag   !!!

Eller kanske inte idag...egentligen. Det är faktiskt nästan två veckor sedan hon fyllde år. Men idag firades hon...igen. Stora tjejen! Med tårta och paket, precis som det ska vara   Paket med spännande innehåll och idag är hon ju en klok tjej som vet att det finns något spännande innanför alla fina papper och snören. En tramplös cykel och en prinsessklänning var något av dagens skörd- liten dator, ritmaskin, diverse instrument och spel hade öppnats tidigare. Sedan är det obligatoriskt med några mjuka paket också     

   Lördag= sovmorgon   

Underbart att vakna av sig själv strax före halv nio och veta att det är ok att vända sig om o kunna ligga kvar en stund till :) Det blev en sen grötfrukost med go'macka o färskpressad apelsin- kan inte vara så mycket bättre start på en dag. Det är nog viktigt att jag tar vara på dessa lyxstunder, då allmäntillståndet är trist o jobbigt.

Jag funderar på mitt liv i största allmänhet; jobb, vardag, relationer, boende.....

För tillfället känner jag mig otillräcklig på alla punkter och det finns ingenstans jag lyckas helt. Varken som privatperson eller i mitt jobb.

Det är många förändringar på jobbfronten; nya föreskrifter att följa, nya förutsättningar och ändrade förhållanden. Att sedan läraryrket har så låg status gör inte att man känner sig mer värd. Jag trodde inte att jag skulle ta så illa vid mig personligen av det dåliga löneavtalet. Men det tillsammans med det tidigare uttalandet vid tingsrätten som menar "att lärare måste vara beredda på ett visst mått av våld" och därmed inte är berättigade till skadeståndsersättning vid misshandel från elev, gör att jag undrar vad jag är värd i samhällets ögon. Fan, jag har läst fem år på universitet- betalar på ett högt studielån varenda månad, jag fortsätter att fortbilda mig.... Jag tar hand om det kommande samhällets individer....jag dokumenterar deras kunnande, deras potentiella utveckling...jag letar  och provar alternativ när de "vanliga" inte fungerar, jag stöttar när tonårshormonerna är jobbiga, eller föräldrar inte orkar/kan vara föräldrar. Jag medlar och förklarar mellan kamrater....jag rättar och bedömer....jag peppar och tar emot såväl kramar som skällsord. Jag vaktar på raster i matsal, tjatar om kepsar och moblier...Jag är handledare åt ev blivande lärare. Jag deltar i forskningsprojekt för professorer som vill skriva uppsatser...Jag söker internationella kontakter och utarbetar utbytesprojekt. Jag sitter i möten med sjukvården, socialtjänsten, näringslivet, föräldrar, kollegor....och sen tar jag till den tid jag kan för att planera mina lektioner och att undervisa. Jag får ständigt nya påbud om vad jag måste göra och HUR jag måste göra....jag måste lära mig nytt hela tiden- media skriver helat tiden om hur dåliga vi lärare är och kommer med nya rön om hur vi ska göra för att bli bättre. Mitt examensbevis räcker inte utan jag måste söka lärarlegitimation efter nya regler...

Klart att jag inte orkar med privata relationer- där jag ska försvara min kärlek till ett jobb som ingen verkar uppskatta. Ett jobb som de flesta anser vara det värsta av alla- ett jobb som jag har älskat men nu ifrågasätter.

Vår lägenhet ska renoveras- ja hela huset ska renoveras och resultatet kommer att bli en relativt modern steril lägenhet med mycket högre hyra. En hyra som jag egentligen inte har råd med... i en inredning som jag egentligen inte vill ha. Ska vi flytta....vart? Vill givetvis inte oroa Adam men han är informerad. Och han verkar ta det med ro- jag litar på dig, mamma. Du brukar göra bra, sa han en dag när vi pratade om det. Nästa gång kan han lika väl säga att jag inte fattar nå't.

Kanske har jag mött kärleken, men eftersom jag är så trött, behöver så mycket tid till jobbet och känner mig så värdelös så har jag inget att ge och orkar inte att vara förälskad och starta ett förhållande. Varje gång jag slappnar av så känner jag att jag bara vill gråta/sova.Jag orkar inte ta hänsyn....jag orkar inte vara förstående....vill bara vara själv....Fast det skulle vara så skönt att ha en axel att gråta mot, någon som klappar mig över håret, ger mig en kopp te...eller bara  finns där när jag kommer hem....NÅGON.....att vara saknad, längtad efter är en skön känsla.

Jag kan inte se en film (av något slag) utan att fälla en tår eller stortjuta. Jag orkar inte /vill inte göra mig till.....

Som mamma till Adam måste jag vara stark och konsekvent. Det är inte alltid lätt men där känner jag fortfarande styrka och meningsfullhet. Tyvärr finns det situationer runt honom som gör att jag ibland hamnar i korselden mellan honom och andra- men givetvis är jag hans sköld mot omvärlden så länge jag kan. Förnuft och känsla får samarbeta men förnuftet måste vara först och starkast när det gäller hans vardag. Där sätts jag ofta på prov känner jag. Funderar ofta..

Idag har vi haft en riktigt jobbig diskussion om kläder. Adam har vissa favvo-plagg som han skulle kunna ha varje dag och aldrig några andra. Hösten är dessutom här med regn o rusk vilket innebär fler lager kläder- det är inget som Adam uppskattar och det genererar i diskussioner och konflikter. Adam är verkligen sensitive när det gäller närhet mot huden. Han upplever och känner ett stort obehag  när tyger eller garn finns nära vissa punkter på kroppen. Eller när det blir veck..Sådant som jag förr kallade för larv- har jag förstått framkallar total panik för honom. Men vårt hårda klimat gör det inte möjligt att gå i enbart t-shirt året om. Även att det inte blir ödesdigra konsekvenser så finns det vissa strider som jag väljer att ta. Men det kräver visst förarbete. Där är klädfrågan en av dem. Vi utarbetar tydliga regler vid årstidsväxlingarna. Obehag respekteras absolut- det ska vara uthärdligt att vara. Men kläder efter väder är ett ganska bra rättesnöre. Det slutade dock bra och han hade en kompis här o lekte i flera timmar. Imponerad eller förskräckt har jag varit vittne till deras lek/rollspel som pågick i 6 (!) timmar med korta avbrott för fika o mat. De levde sig verkligen in i rollerna som funnits i flera år. De löser fiktiva konflikter utan problem. De väver in samhällsproblem och relationsdramor på ett naturligt sätt i deras påhittade karaktäres liv. Idag var det ett bröllop och ett sjukdomstillbud som jag överhörde.

Under tiden passade jag på att rätta prov från veckan i samhällskunskap- resultaten var inte alls bra- rannsakade min undervisning, arbetsformen, provet och ungarnas ansträngning. Kom fram till att det krävs en utvärdering från dem samt en diskussion på måndag. Dock kvarstår faktumet att de har visat för dåliga kunskaper för att få betyg- och det är mitt uppdrag att förändra!

Såå...

Jag har filat på mitt cv och funderar på om jag ska lämna skolvärlden. Det skulle vara med sorg i hjärtat och med vilsenhet. Vad ska jag göra istället. Just nu känns en kassatjänst på ICA som en dröm. Undrar om jag skulle klara det? Var skulle mina kompetenser komma till sin rätt?

Jag har anmält mig i kö hos flera hyresvärdar och även anmält mitt intresse till vissa lägenheter som utannonserats som lediga.

Jag har kokat rotmos- underbar rätt!!! Serverades tillsammans med rimmad fläsklägg...mums mums! Adam tycker om mat med smak, det är så roligt att laga mat åt honom, med honom och att äta tillsammans med honom. Dessvärre kunde vi inte locka hans kompis att smaka på vår lördagsmeny. Igår valde han att fredags-mysa med minihamburgare, chips och milkshake. Han deltog i baket av de små hamburgerbröden samt att bygga hamburgarna! Han åt FEM stycken.

Sömn är en viktig ingrediens i må-bra-kakan- så nu är det dags att krypa ner o krama kudden! John Blund blir min sängkamrat (hoppas jag) i natt oxå.

Jag blir så illa berörd när svaga människor inte får det stöd som de är värda, eller som de behöver. Hur någon anställd på en myndighet kan ha mandat att fatta sådana beslut som ger ödesdigra konsekvenser för redan sargade själar!!!! samtidigt måste jag lita tull att människor gör sina jobb och att de har helt rätt i sitt handlande. De har faktiskt en annan utbildning än jag. Men jag funderar...

Givetvis kan jag inte lämna ut några detaljer till min akuta frustration. Men när man låter unga människor fara illa...när man inte tar händelser på allvar...för att det kan bli obekvämt...då blir jag arg. Obekvämt, för vem? Som en kollega sa "Om man inte har någon ryggrad så får man väl för f_n se till o odla en"

Vems är ansvaret när inte föräldrar kan/orkar vara föräldrar? Vems är ansvaret under långhelger- när såväl BUP som socialtjänsten firar midsommar eller jul, har semester....och när skolan har lov. Klart att jag svarar på sms och telefon när någon behöver mig- av såväl medmänsklighet som av kärlek. Men jag har inte befogenhet eller mandat att göra mer än att finnas och att anmäla vidare. Jag måste samtidigt hålla min proffession aktuell- det är min relation-det är mitt uppdrag. Jag tycker att jag är duktig på det- att ha tydliga gränser. Jag tror att jag gör störst nytta på det sättet. Men ibland känns det jobbigt.

Var i Stockholm idag på ett möte på Internationella Programkontoret- en kick off för oss som jobbar med europeiska utbyten i skolan. Eftersom min kära kollega och parhäst i detta arbete har bytt arbetsplats :( känner jag mig otroligt ensam i projektet. Det tillsammans med ett dåligt löneavtal- får mig att undra varför jag håller på med detta extrajobb...egentligen? Funderar starkt på att avbryta det- då det faktiskt inte är någon....mer än eleverna förståss som är intresserade.

Pratade med min älskade lillprins på vägen hem....han ska sova hos farmor! på en vardag! lyckan var total, även att morgonen hade varit lite jobbig. Han är en PRINS på alla sätt  Kommer vara tomt att komma hem.

Adam har alltid älskat böcker, ända sedan han var bebis har bokstunderna varit uppskattade. Idag läser han många böcker, tidningar och facktidskrifter. Fortfarande uppskattar han de stunder när jag läser för honom. Faktiskt har vi alltid någon bok på gång tillsammans. Ibland läser vi innan han ska sova-annars kan det bli som en mysstund när vi är rastlösa eller tvärtom behöver varva ner. Det är många författare som skriver serier. Det passar Adam mycket bra. Han är mycket förtjust i spännande böcker, men läser gärna även de som får honom att skratta. Berättelser om fantasiväsen är också något som tilltalar honom och härom morgonen återgav han det mesta om bäverns leverne....

Några av de serier som  har följt med hem från bibblan...

Sandvargen

Harry Potter

Herr Grums

Hotell Gyllene Knorren

Drakherren

Alvdrottningens riddare

Lasse Majas Detektivbyrå

Om jag bara inte hade....

Tam

Tann

Fjärran äventyr

Hicke Hiskelig Halvulk III

Spiderwick

Crampton Rock

För tillfället läser vi Hugo Pepper som är tredje boken från Fjärran äventyr serien- alldeles underbara böcker med fristående berättelser....eller egentligen inte...men med finurliga kopplingar mellan böckerna. Mellan dessa böcker passar han ofta på att ta tag i en tidning; Bamse, Spindelmannen., Pokémon.....Ja se läsa det kan han