Under loven passar vi ofta på att vara extra kulturella. Det brukar bli något muséebesök, en och annan bok läst och bio eller teater. Det har inte blivit något museum det här jullovet, trots att Adam vill se utställningen Game 2.0 Jag känner mig inte riktigt färdig för ett sådant besök ännu. Men jag har inte heller avfärdat det helt. Två filmer har vi sett på bio iallafall Hundraåringen och Sune på bilsemester. Jag är verkligen ingen vän av Sune, Bert eller andra filmer där man förlöjligar mannen/pappan så överdrivet. Givetvis skrattade jag åt de många dråpliga situationer som familjen Andersson försätts i. Men samtidigt så irriterar jag mig på det överdrivet patetiska. Jag vill se män som män och inte som enfaldiga klantskallar. Jag har precis börjat läsa Kepplers Eldvittnet, och den är lika otäck som deras två tidigare böcker. Det blir faktiskt ännu läskigare nu när jag måste anstränga mig för att läsa. Jag blir ju kvar längre i de otäcka styckena. Adam plöjer som vanligt bok efter bok. Tre tjocka böcker om Percy Jackson har han hunnit med samt några tunnare varianter av Adam Blade och nu håller han vissst på med del två om Tyko Flores.

Nu är även tågresan bokad! I julklapp så gav jag oss (de äldre sönerna och mig själv) en helkväll på Börsen. En kväll med mat och underhållning. Vi ska, förutom att vara tillsammans, få nöjet att lyssna på Magnus Uggla i en och en halv timme, äta (förhoppningsvis) god mat och dricka gott vin. Ibland känns livet lyxigt. Även om inte alla recensioner har varit i topp så ser jag fram emot den här kvällen. Extra lyxigt är det att vi ska åka tåg- så alla kan umgås även under resan, jag känner mig nöjd med idén   

Jag har börjat på en ny bok idag; Montecore av JH Khemiri. Hittills är den rolig att läsa i och med den fantastiska språkutväxling, som pågår. Det är en blandning av arabiskt ordval, fransk meningsbyggnad och svenskt "uttal", tror jag. Ibland känns det som den är översatt med hjälp av Google translate. Trots detta så finns det flera vackra meningar. Underbara liknelser. Jag är inte säker på att jag kommer orka mig igenom hela, men just nu ler jag mycket. Den beskriver mer än språkliga skillnader den framställer även vissa politisk-historiska händelser i Tunisien under 60-talet. Och den betonar också hur människor värderas utifrån språk och hållning.

(Montecore var en cirkustiger som uppträdde med Siegfried och Roy. Den tiger som senare anföll Roy.)

...boken om den romska pojken. Den har mentalt varit med mig sedan jag passerade första kapitlet.

Nu har jag stängt den och den finns fortfarande med mig...i mig.

Den berättelse som pseudonymen Mickey Walsh har låtit mig ta del av kommer troligtvis att finnas i mitt huvud och hjärta lääänge. Jag var tvungen att googla efter recensioner då jag läst klart, för att få direkt feedback på vad andra kan ha tyckt om den.

Vi är ganska överens.

Det är en gripande bok.

Den är inte skriven med  någon utomordentlig formalia. Men konstigt nog har ingen av recensionerna jag läst  ifrågasatt sanningshalten och varför han inte skriver med sitt riktiga namn.

Han avslutar med att skriva att han trots allt är stolt över att vara zigenare. Hmm jag undrar vad han är stolt över? Vad är det den romska kulturen har tillfört honom?

När jag skrev min uppsats om romska ungdomar i Norrköping hade jag bland annat kontakt med en ungersk doktorand som undersökte ungefär samma sak men ur ett mer internationellt perspektiv. Vi gjorde flera utbyten hur situationen var i hans stad och i min. Och hur han funnit att den större bilden var. Jag träffade flera romer från vår stad. Olika människor- de flesta var mycket trevliga och tyckte att mitt arbete var intressant. Det var människor som  representerade de som levde relativt traditionellt och människor som hade "vanliga" arbeten med högskoleutbildning. Jag mötte människor ur olika grupper av romer; nordiska romer, och romer från balkanländerna. Där upplevde jag stor skillnad men också många likheter. Dessutom läste jag allt jag kom över, såg filmer... Jag upplevde dock en begränsning i litteratur skriven av romer.

Det finns delar i "Slagskämpen" som jag undrar mer över. Till exempel funderar jag över Walsh's tidsuppfattning och förmåga att hålla isär alla fruktansvärda möten med sin pappa. Jag ifrågasätter inte hans barndom eller hur han "drabbas" av faderns vrede och omgivningens agerande. Men jag har ett undrande förhållningssätt.

Guillo brukar ha en härlig beskrivning av sanningshalten i sina böcker, han förklara det ungefär som att delar av berättelsen är helt sann- men det finns delar som inte är det även att dessa skulle  kunna vara sanna. Jag behöver ha en sådan distans till den här boken och Mickeys berättelse.

Hur som helst, så är det en läsvärd bok.

Det är så härligt när man hittar en BRA bok- en sådan där som fullständigt fångar en, berör och som man inte vill släppa ifrån sig. En bok med en historia som finns kvar långt efter att man avslutat den. En sådan bok har jag bredvid min säng; "Slagskämpen" av Mikey Walsh.

Den ska vara en skildring av hans liv, Mikey, den romske pojken som växer upp i den romska kulturen. Jag skrev om romer i min examensuppsats och det är ett folkslag som intresserar och fascinerar mig på många sätt. Det finns så mycket hemligt omkring dessa människor och jag får aldrig grepp om vad som är sant och vad som är påhittat.  Mikey beskriver ingen uppväxt som man skulle vilja ge sina barn. Det är en hård värld som möter honom redan från tidig ålder och att han dessutom upptäcker att han är homosexuell gör inte livet enklare...

Igår hade jag en riktigt jobbig dag på jobbet. Den ena makabra händelsen avlöste den andra. Ett positivt inslag var i allafall årets skolkonsert.  Dessa konserter brukar vara bra rent musikaliskt, men det är mer än en gång som de har varit lite tråkiga iochmed att storyn och ev budskap kännts otydligt. Årets version var mycket bra. Roligt är också att se "gamla" elever som blommat ut.

Att det sedan är ett äventyr att "frakta" nästan 500 elever genom en vinterstad fylld med nyfallen kramsnö... Man får testa sina förmågor inom många områden; tålamod och social kompetens för att nämna några. Det är inte alla "civila tanter" som uppskattar att hamna mitt i ett flerfrontskrig.

Det gör mig oftast glad att se barn leka- vinter och snö är också något jag gillar. Men under arbetstid har jag nog utvecklat  kraftig snöbollsallergi. I allafall inomhus och utanför skolans område.

Trött, trött och åter trött tänkte jag lämna skolan för en något tidigare hemgång, då väntade fler märkliga överraskningar .... Sammanfattningsvis kan man väl säga; Ibland vet man verkligen varför ens "ex" är...  just ens "ex". Men såklart...om man ansåg att man inte förstod varandra när man levde tillsammans, så ska man väl inte inbilla sig att det skulle bli lättare bara för att man flyttade isär...

Adam och jag hade en underbar stund med mycket skratt och mys tillsammans efter denna märkliga dag. Underbara unge! Han är så klok att jag spricker av beundran och stolthet.

Kvällen fortsatte i kulturens tecken och teaterabonnemanget gav återigen Kenny och mig  en kväll på Stora Teatern och där Östgötateatern framförde sin version av Tony Kushners "Änglar i Amerika" Adam var hemma och myste med sin älskade farmor.

Pjäsen var drygt fyra timmar lång, mörk, trasslig, djup och tragisk. Det var en blandning mellan drömmar och verklighet.  Visst bar den budskap om t ex relationer, liv och död. Den behandlade religiösa och politiska ideologier...  jag tycker ändå att det var rätt suddigt. 

Scenen var uppbyggd som ett (kanske två?) rum där ljus och mörker fick agera skiljevägg mellan olika scener/rum. Detta lyckades  på ett mycket bra sätt, fast jag tycker att det var rörigt  med alla sjuksängar och fåtöljer som drogs fram och tillbaka. Men det har kanske med tiden att göra...Skådespelarna var absolut lysande i sina roller. Det var inga lätta uppdrag och de tog sig verkligen an sina karaktärer med största ansvar.

Så även att det var tungt och att det dessutom hostades och snorades en hel del i salongen så var det ett uppskattat besök. Jag har tänkt en del på föreställningen idag och känner att det är en sådan som måste få tid på sig att göra sig hemmastadd i mina sinnen innan jag är klar med vad jag tyckte.

Teater är underbart! Den närhet, intmitet man känner och att det är ett absolut möte i nuet...fantastiskt!

Febern trivs bra hos Adam och har tydligen bestämt sig för att hänga med honom ett tag till. Jag finner inte nätterna så roliga, då den lille killen yrar och jag vågar knappt sova. Termometern visade på över 40 grader inatt. Det blev därför inget besök på BUP idag, heller....förra gången kunde jag inte vara borta från jobbet och nu var Adam sjuk- undrar när nästa gång blir? Att vara hemma med en sjuk 9-åring kräver sin mamma. Högläsning, brädspel och mys ska blandas i lagom delar med mat, dryck och medicinering. Lite hostmedicin, nässpray, vätska, frukt och kuckelimuck är ordinerat   .

Aptiten hos Adam är i stort sett obefintlig...så vi äter lite nu o då....bara för att inte kunna bli hungrig, eller för att det känns som det behövs en ständig energipåfyllnad. Frestade bl a med nyponsoppa och mandelbiskvier-den klassiska...Stekte plättar...

Egentligen skulle Adam ha tillbringat den här dagen med farmor...och sovit kvar hos henne. Nu blev det ju inte så, men farmor kom hit på kvällen så Kenny o jag kunde gå på teater som var bestämt sedan länge. Vi såg "Familjen Addams" -vilken föreställning! Jag är hänförd! Som scenarbetare måste man vara alert- så många byten och vilka effekter...woaw!! Handlingen var väl ok-men den lyftes av duktiga skådespelare, härlig musik och all häftig rekvisita. Det var verkligen en blandning av trolleri, cirkus och musikal. En del av dansnumren bleknade något eftersom kostymerna var så extrema...stora...bulsiga...Men det var en underhållande kväll...ingen som kommer att vara betydelsefull i något längre perspektiv men mycket trevligt! Bonus är ju att få göra detta tillsammans med Kenny. 

I pausen delade vi bord med en annan mamma som oxå bjudit med sin vuxne son. Vi småpratade över våra smörgåsar och hade det trevligt. Det är något visst med teater. Det är så direkt och det gäller verkligen att alla aktörer har koll och är på alerten- inte ett jobb att komma bakfull till. Funderar verkligen på att köpa ett abonnemang. Det som har hindrat mig är att hur kul är det att gå själv? När vi mycket glada och nöjda lämnade salongen blev det problem- någon hade tagit Kennys kavaj. Kvar hängde endast en kort svart damjacka i storlek 34. Tackochlov upptäckte jacknapparen sitt misstag och ringde upp och Kenny fick tillbaka sin kavaj, med såväl plånbok som parkeringsbot.

Kenny hade något att berätta för mig- något som gör honom lycklig, men som han anade att jag inte helhjärtat delar lyckan i. Givetvis är jag glad om han är glad. Men som jag sa till honom; "Jag lyckönskar dig, absolut - men ge mig lite tid" Det här kommer inte att bli lätt för mig- men jag måste klara det! Jag SKA klara det och jag ska förhoppningsvis göra det med både förnuft och hjärta. Men jag behöver tid. Inatt är det inte den lilles feber som kommer hålla mig vaken- utan den störres.

På lördag är Adam bjuden på kalas, men jag tvivlar på att han är så friska att han kan gå. Men vi hoppas och ber till bacillgudarna att skona oss från att hemsökas. Imorgon ska vi äta fisk o potatis- då blir det nog bra.

Vi var på 3D bio idag- Sammys äventyr handlade om en sködpaddas liv, från söt nykläckt unge till berättande och erfaren gamling. Storyn var väl sådär men det var fantastisk upplevelse att följa Sammy och hans vänner under och över vattnet runt hela världen. Det är riktigt häftigt med 3D effekterna, Adam blev dock lite rädd när hajarna och pirajorna "kom för nära". Det var flera aktuella samhällsproblem som togs upp, framförallt var budskap om klimatförändringar och miljövård ständigt presenterade på duken. Ensamhet, utfrysning, vänskap och grupptryck var andra tydliga ingredienser och givetvis fanns det även inslag av lite kärlek.

Adam hyser en stor kärlek till böcker av olika slag. Under lång tid har det varit Lasse Majas Detektivbyrå som toppat bäst-tio-listan. Efter senaste biblioteksbesöket har vi dock skapat nya kontakter. Tilsammans har vi nu startat bokrecensions-resan.

Du är en gräslig man, herr Grums av Andy Stanton

Herr Grums är en dum, ilsken man som inte tycker om barn, städning, hundar och kokta majskolvar. Men i trädgården är det fint eftersom annars straffas han av en liten ilsken älva  (som bor i hans badkar). Älvan slår honom med en stekpanna när han slarvar med trädgården. Han får då fullt med bulor och blåmärken över hela kroppen. Boken handlar också om en stor hund som stökar till i alla fina trädgårdar.

Personerna i boken är starka karaktärer (=egenskaper). och kampen mellan det onda-goda samt korkade-smarta går genom hela berättelsen på ett humoristiskt sätt. En absolut underbar bok för både stora och små. Vi längtar redan efter nästa bok om den eländiga herr Grums. Den kommer i januari 2011   

Om jag bara inte råkat göra pappa till austronaut, av Ingelin Angeborn

Den här boken handlar om Tilda som ofta råkar ljuga, fast det inte är meningen. Då blir det väldigt mycket trubbel. Tilda försöker oftast att rätta till alla konstiga situationer som blir konsekvens av hennes små lögner. Tilda är egentligen en klok och kreativ flicka, men det är inte alltid det blir som hon har tänkt sig. Det är en mycket rolig bok som på ett enkelt sätt beskriver verkligheten. Det är många känsliga frågor som tas upp- vänskap, ärlighet, grupptryck och att vara barn.

Vid nästa besök på bibblan ska vi leta efter den tidigare boken om Tilda; Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund.