En dag inne är väl ok, men när det blir ett överskott på energi i en sexåring är pulkabacken en utmärkt aktivitet. Lekparken ser inte så funktionell ut och att cykla verkar inte heller gå så bra...

Adams storebröder var hemma på middag idag- det är så mysigt!! Emilia var solig och nöjd som vanligt, tänk så fort tiden har gått. Hon är dryga fyra månader nu.

I och med mina ändrade arbetsuppgifter så har det blivit riktigt skojsigt att laga mat hemma igen. Inspirationen och kreativiteten flödar. Ugnsbakade skaldjursfärsfyllda fiskrulader med hummer- och vittvinssås tillsammans med grön sparris uppskattades av samtliga. Stackars Elin som inte törs äta mjölkprodukter (för Emilias skull) fick avstå såserna. Som dessert serverade vi apelsinsallad med valnötter och splitsad av choklad, toppat med lite kanelgrädde. Helt ok det oxå.

Jag är helt besatt av "Halv åtta hos mig" ett underbart matprogram, där fyra för varandra helt okända personer ska bjuda varandra på tre-rätters meny. Detta sker i tävlingsform och det är deltagarna själva som poängsätter varandra. Jag blir så inspirerad och HUNGRIG varje gång.

Ibland är det skönt med en innedag. Vi passade på att bada maarsvinen och Puff fick även komma i nära kontakt med saxen. De blev sååå mjuka och fina! Dessutom luktar de underbart.

Så mycket snö det är ute, jag har inget minne av att det någonsin varit så här mycket snö under så lång tid. Det är underbart vackert, men visst ställer det till med en del problem. Trafiken kommer inte fram och även som fotgängare blir det lite besvärligare att ta sig fram. Snöröjningen hinner inte med att få undan överallt och eftersom det står bilar parkerade så kan de varken röja på trottoarerna eller långs med dem. Trots allt detta så föredrar jag allt detta om man tänker på alternativet; slask, blött, mörkt och kramsnö.

Här är några bilder som vi tog på hemvägen från frita:

Fredagmys blev med mumsiga tacos. Både Adam o jag tycker att det  är så gott med "plockmat "  Vi smaskade även i oss glass och konserverade persikor  Bolibompa visar en annorlunda berättelse, en saga med möjlighet för tittarna att påverka innehållet. När  avsnittet är slut så finns tre alternativ att rösta på...hur ska det gå? Adam är mycket aktiv i detta och tar uppdraget på största allvar. Hittills har hans val överensstämt med majoritetens. Vi får se hur han tar det när/om det inte blir så. Hur som är det en kul idé.

Okey då har kriget brutit ut på allvar!! För det goda, förståss! Imorse var  snögubben delvis rasad, dvs han hade blivit halshuggen. Mycket beslutsamt hämtade jag ett antal hinkar kallt vatten som jag varsamt hällde över och runt vår redan så nerkylda vän. Det värmde antagligen en snögubbes hjärta    Projekt rädda snögubben engagerade även en av våra trevliga grannar, som även han retats sig på att folk inte kan låta bli det som inte är deras. Inte för jag vet om man kan yrka på någon äganderätt när det gäller snöskulpturer..men men det var väldigt rart av honom!! Så nu är det en isstaty som pryder vår gård och det kommer att vara LITE svårare att få isär honom. DET GODA SKALL SEGRA!!

Solen sken och det var så vackert i pulkabacken, Adam träffade en ny kompis; det är så häftigt när två grabbar i samma ålder träffas, det är så okomplicerat och fint. Snabbt klarar man av att spa na in varandra och inse att den killen verkar ok. Hej ska vi leka? inte förrän efter en halvtimmas kasande upp och ner i backen skrattande och fnissandeså blir det intressant med presentation. Under hela leken närmar de sig varandra försiktigt med hänsyn till vad den andre verkar gilla. De härmar varandra...

Det var först idag som jag såg några flickor i backen, annars har det varit killar 9-12 år. Inte så många om man tänker på hur många som bor i området. Idag visade sig iaf de första två töserna och den ena var verkligen en härligt tuff pojkflicka som inte bangade för något, medan hennes kompis inte verkade vara lika bekväm i situationen. Min fundering är; är vinterlek  en pojkaktivitet??

Idag ska Adam till sin pappa och han väntar ivrigt. Jag kan inte påstå att jag är lika ivrig..även om jag är glad över hans iver.

Ha, imorse stod snögubben kvar!! Det goda skall segra till sist!!

Det är fortfarande väldigt kallt ute -10 grader! Men det är såå vackert med snön som ligger på mark och trädgrenar. Vi har tillbringat även den här dagen vid pulkabacken. Adam blir allt modigare och idag skulle han stå på snöbrädan. Det kanske inte fungerade som han önskade, men jag såg det som ett enormt framsteg.

Efter en långpromenad till morfar tur & retur via bibblan var vi rätt möra i benen- Då var det skönt att slå sig ner i soffan med en Lasse & Maja bok.

   Igår var det sista dagen på 2009 och det blev ett bra slut på året för oss. Vi var i pulkabacken under dagen och Adam åker gärna både fort och bakåt. Han är ju lite försiktig av sig så jag blir så lycklig när han VÅGAR lte till.

Väl hemma och inne i värmen igen så drack vi "riktig" choklad. Gjord på mumsig kakaosmet. Mmmm

Det är en trägen kamp om snögubbens vara eller inte vara, när vi kom ut igår morse så låg den ner igen. Det känns som nu måste vi visa att vi vill verkligen ha den stående och  trötta ut den elake snögubbsvältaren!

Nu är det ett nytt decennie som startat. Adam och jag gick ljuspromenaden i år oxå. Det var kallt ute men så vackert med alla tiotusentals marchaller, ljusslingor och ljuskronor. Vi försökte verkligen att ta bilder men de blev absolut inte bra.

Den årliga korven intogs, men i år klarade vi oss utan att få senap på hela overallen.

Även om man klär på sig skidoverall, mössa, vantar... så blir det lite kyligt om kinder och mammas fötter.

Nyårsmenyn som vi komponerat gemensamt; liten räktoast, hamburgare och glasstårta. till detta dracks röd saft/vin.

Vi pratade lite om nyårslöften och Adam förstod vad som väntades av honom och avlade de löften som han så väl visste att hans mamma förväntade sig. Fy såå hemskt!! Jag fick verkligen dåligt samvete. Som balans så hade han några relevanta motdrag på hur mina löften borde se ut. Han är smart den lille   

Fin kille i julslips.

Adam hade verkligen tänkt sig att vara vaken till tolvslaget men 20.30 var det kört; snälla mamma kan jag få sova en stund, du kan väl väcka mig?? Givetvis väckte jag honom en kvart innan och vi tittade på fyrverkerierna som fyrades av runt omkring oss. Det är fint och stämningsfullt, men nästa år ska vi vara ute bestämde vi. Tänk så många det är som har raketpaket.

När jag gick runt och släckte så fick jag åse en tragisk syn; "snögubbevältaren" visade sig vara en mycket ilsken pojke ca 17 år, han var så arg på den coola killen i vitt som inte vill rasa eller gå sönder. Så mycket energi/ilska som killen öste ut över "gubben", innan han till slut fick omkull honom. Detta gjorde mig alldeles tårögd och nu förstod jag att det är jätteviktigt att vi fortsätter ställa upp vår snökompis.