Nu har vi levt med de olika Pokémonfigurerna ett tag- de är på något sätt en del av vardagen och familjen nuförtiden. En ny bekantskap är väl Bakugan vilket är en Mangaserie som berättar om ett samband mellan vår planet och en hittills okänd värld vid namn Vestroia. En uråldrig ondska har väckts till liv igen och för att lyckas hindra mörkrets krafter måste unga, modiga hjältar samla på sig Bakugans - mystiska varelser från glömda tider - och gå i strid med dessa.   

Målet i varje kamp är att erövra portalkort och detta görs genom att kasta Bakugans. I figurbollarna finns nämligen en magnet och korten är försedda med en metallbit. Så när bakugan fastnar på ett kort så öppnas den Lyckas en spelare landa och förbli ensam på ett kort erövras detta och läggs till spelarens poängskörd. Skulle däremot två stycken Bakugans landa på samma plats blir det en duell.  

En annan, mer nygammal bekant är Super-Mario som hälsas välkommen tillbaka till familjen efter några års paus. Jag kommer ihåg när de stora grabbarna umgicks med den lille glade gubben och hans vän Luigi. Nu är han alltså tillbaka, denna gång i en neongrön liten handdator som har blivit ganska avancerad. Men spelet är ungefär detsamma. Jag tror att grafiken är bättre och att det har tillkommit en del figurer. Men roligt är det i allafall, tycker Adam! Kenny missar inte ett tillfälle att få spela och tar gärna ett par omgångar med Mario.

Det är en speciell känsla att gå på teater, det är så på riktigt. Jag verkligen njuter och det verkar även  Adam göra. Kulturkammaren har sina söndagsföreställningar för barn samt att de brukar ha speciella aktiviteter under loven. Det är såå mysigt där, och priserna är helt överkomliga, speciellt med NT-kort. Det var lika mysigt  som alltid, även om vi  den här gången fick välja en föreställning klockan tio på förmiddagen!! Vi tittade på "Pojken och piraten" med Gulasch. Underbar uppsättning med sång och musik. Dessutom med ett högaktuellt budskap-klimatfrågan. 

Adam tillbringade eftermiddagen och kvällen med pappa i Lindö, medan mamman plågade sig igenom ett fruktansvärt jobbigt besök hos tandläkaren, hu! Nästa tid fick jag fredagen den trettonde, kan det vara ett gott eller ont tecken??

Det var sista dagen att anmäla till kalaset idag och det är 12 grabbar och en tjej som har tackat ja. Dock är det många som varken sagt ja eller nej, vad betyder det, tro??

Imorgon är det dags för undersökning på ögonkliniken. För ett år sedan konstaterades det att Adams ögon inte var riktigt i rätt utvecklingsfas. Han har trivts med sina glasögon och jag hör honom aldrig gnälla över dem. Kanske, förhoppningsvis så har det förbättras så att han inte behöver ha så starka glas längre. Det är lite oroligt, faktiskt. Ibland funderar jag på om han blir begränsad i sin lek pga glasögonen. Jag vet att det är ett litet handikapp, idag även ett erkänt sådant. Men jag funderar ändå.

För det mesta är Adam en mjuk, klok och förståndig kille, men han kan lätt "fastna" i vissa beteenden. Ofta är dessa situationsbundna. Då är han svår att "få loss" Vi pratar ibland om de här stunderna och han är ganska medveten om dem. Han trivs absolut inte med dem. Men han har inte förmågan, makten att släppa dem. Jag pratade med skolläkaren om detta och hon verkar vara en mycket klok och ödmjuk kvinna/förälder och läkare. Hon lyssnade och tog mig på allvar noterade och gav mig några råd. Skönt att inte bara bli nonchalerad med ett leende "det är nog inget att oroa sig för" Det behöver inte vara något som är "fel" men det är helt klart ett problem för honom och även för hans omgivning ibland. Kanske inte så stort idag som sexåring, men om varken han eller vi närmast honom kan hantera det så blir det ett jätteproblem.

Adam läser och skriver riktigt bra idag och inser värdet av den kunskapen. Den gör honom självständig och ger honom möjligheter till litteraturen även när ingen annan har tid. Och all information som han kan ta del av själv!! Han har precis som storebror Kenny också ett underbart matematiskt tänkande. Logik på hög nivå. Det är underbart att få stå vid sidan och följa även hans utveckling. De är väldigt lika; Kenny och Adam och det finns något väldigt speciellt mellan dem, något som varken jag eller pappan kan dela. Jag tror att de tänker lika och att de på något sätt kan kommunicera utan ord. Det känns märkvärdigt på något sätt...ja,  speciellt och värdefullt.

Länge sedan sista inlägget. Nu är det lov och det finns tid att skriva. Vad har då hänt sedan sist?

• Mamma har varit i Italien, det var en toppenresa, även om vädret inte var så bra.
• Adam har blivit sex år!!!
• mamma har varit hos tandläkaren och fått DET kostnadsförslaget Varför är inte syn- och tandvård likställt med annan sjukvård??

Sex-årsdagen blev bra och killen var nog så trött och nöjd som man ska vara när klockan är sovdags på födelsedagskvällen.  Sång och tårta på morgonen (efter en i stort sett sömnlös natt) och ett berg av paket såväl hårda som mjuka. Senare blev det faktiskt en Mc Donaldslunch innan det var dags att ta emot gäster och fler presenter. Extra roligt var att även faster Sofia hade möjlighet att vara med. Tacobuffe och prinsesstårta var beställt och serverades.

Jag tyckte att jag var smart som inhandlade även leksakspresenter till julafton. Kände mig dock inte lika smart när Adam igår undrade varför det låg Bakugan-grejer under min säng, attans också.

Att ha barnkalas är något av ett etiskt dilemma; vilka ska bjudas och hur många har man plats/råd att bjuda? Var ska man vara, en del har bowlingparty andra bjuder till busfabriken...Vilka kalas har Adam varit på? Har försökt lösa detta genom att bjuda hela klassen och att vi är i gympasalen på jobbet. Så idag var vi och riggade upp hinderbana, spelade pingis och fotboll, basket. Jättemysigt att även de stora grabbarna med flickvänner ville vara med! Emilia verkade också trivas.

Som pricken över i:et film-myskväll med Kenny & Josefine.

På begäran av faster Sofia har mamma försökt att klämma ur Skrultungen vad han vill ha när han fyller sex år. Det är inte lätt då svaren varierar från; det har jag redan och det får jag i alla fall. Jag vet inte om man ska kalla honom bortskämd och/eller strateg ? Jag kan erkänna att jag inte rinner över av idéer jag heller, men pokémon står högt i kurs. Försökte komma ihåg när jag köpte en leksak åt honom sist....det var nog i mars...om man räknar bort våra gemensamma spel. I och för sig har jag aldrig varit så mycket för leksaker. Praktiska, pedagogiska saker..fy så trist det låter. Men jag tror att vi har roligt?? Det är något att fundera över; vad har Adam i sitt rum? Vad leker han med? Vad skulle han vilja leka med? Idag bygger han mycket med ALLT! Det finns lego i mängder och flera pärmar med ritningar. Vi spelar ofta spel tillsammans. Dator- och tv-spel. Att sortera är ett av Adams nöjen/tidsfördriv. Just nu är det Pokémonkort som delas upp i rader, högar eller grupperas på olika sätt. Han läser ofta och gärna både tidningar och böcker. Jo nu vet jag, han lyssnar gärna på sagor/berättelser som är inlästa på cd. Lassemajas detektivbyrå är favvis just nu. Sång och musik på cd är också poppis. Han ritar och skriver i tid och otid. Vi avverkar såna här lär dig räkna- läsa- skriva böcker på löpande band. Men även blanka papper vita som färgade går åt en hel del. Vad ska det bli av detta barn, som inte har några leksaker?? Jo han har nog en del bilar och sån´t men de står mest på hyllan och samlar damm. Han har kanske mer leksaker i Lindö så att det balanseras i hans liv..? Jag kommer nog att fundera vidare på detta ett tag framöver....

Ja, då är hösten här,det visar sig på flera sätt... lönnen utanför köksfönstret börjar skifta i allt fler nyanser och morgnarna är KALLA. Det var frost härommorgonen faktiskt. Dagarna har varit soliga och sköna fram till sen eftermiddag-då kommer regnet. Det är inga småskurar inte, utan det fullkomligen vräker ner. Påminner om tropisk regntid vissa dagar. Så även idag.

Vi bloggar inte så mycket under veckorna, det är svårt att hinna med det. Den här veckan har varit en riktig mötesvecka för mamma. Föräldramöte med sin klass tisdagkväll, skolråd på Adams skola på onsdagen. På torsdagen skulle klassföräldrarna i förskoleklassen träffas, men då fuskade mamma. Ville verkligen inte vara hemifrån en kväll till.

Adam med klasskamrater gjorde en mysig och rolig utflykt till Vrinneviskogen i fredags. 

På fredagskvällen tittade vi på alla talangfulla ungar som tävlade i Lilla melodifestivalen. Det var kanske inte just vår favorit som vann, men alla var bra tyckte vi. Till detta åt vi glass med hallon och hemkokt kolasås. Adam gillade inte såsen utan föredrog hallonen.

Eftersom den slarviga mamman inte kan hålla reda på sin plånbok så fick den snälla pappan rycka ut med ekonomiskt bistånd till det mest nödvändiga under helgen. Tack snälla!!! Vi var dessutom på stan efter gympan och laddade upp Adams höstgarderob; jacka, mössa, handskar och ett par fodrade jeans. Det börjar som sagt bli kallt.

Till Adams stora lycka så tog vi dessutom en fikapaus på Lindahls; ost och skinkhorn med skogsbärssmoothie..

Pengar har varit en central fråga sen i onsdags då plånboken "försvann" Idag började vi därför på projektet GÖRA EN SPARGRIS Papiermaché-klassikern har varit aktuell på köksgolvet under eftermiddagen. Adam tyckte att det var väldigt kladdigt men det blir förhoppningsvis fint sen.

I morgon är det KANELBULLENS DAG, så givetvis har vi bakat kanelbullar idag. Tänkte att vi skulle bullfrossa i djurparken imorgon. Det är den årliga Familjedagen, den enda dagen då man kan köpa årskorten till ett reducerat pris. Det brukar handla om halva priset, men i år stod det till specialpris så vi får väl se.

Hur som så är det vackert med en plåt nygräddadebullar, eller hur??