På grund av dålig planering, lathet eller...whatever. Hur som så har jag varit utan linser i snart en månad. Jag har inga problem att ha glasögon men just på sommaren är det jobbigare då jag gärna vill använda solglasögon ibland.. Och eftersom jag har gått ner så mycket i vikt så ser de dessutom så enorma ut. För att undvika denna situation i framtiden så tecknade jag ett sk abonnemang på månadslinser vilket innebär att jag får linser hemlevererade i lagom takt. Bekvämt och lyxigt!!

Att det dessutom ingick ett par RayBan solisar gjorde inte affären tråkigare   

Jag, Adam och en av hans kompisar packade utflyktskorgen och begav oss på långpromenad genom ett vackert Norrköping. I korgen fanns vattenmelon, festis, kaffe och kex till oss naturben, vatten och tennisboll till hunden.   Grabbarna vandrade på oavbrutet pladdrande om olika spel, konsoller och strategier/konsekvenser av olika drag i spelen. Det är ett helt annat språk och man hör många engelska ord och några av dem blir till "svenska" verb. Det handlar om logik och matematik- hela tiden. Givetvis hade de sina handspel med sig    vilket visade sig vara mycket bra då de förutom att spela på dem kunde fotografera under promenaden. Jag tog också "några" kort. Svårt att låta bli.

I Folkparken blev det fika, spel och lek. Bilbo blev väl lite rastlös efter ett tag men det funkade mycket bra både med att grabbarna kom och gick, hoppade och klättrade. Barn sprang, spelade boll och kastade frisbee runt omkring oss. När det blev FÖR tråkigt åt han lite gräs och grobladsblommor (?)

Killarna avslutade med glass och ett parti jumboschack. Det var en tuff match och det var inte många pjäser kvar när spelet äntligen avgjordes. Jag är så enormt stolt över Adam. Han är så otroligt smart samtidigt som han är enormt ödmjuk mot sin motspelare, oavsett om han leder eller ligger under 

Bilbo och jag tog oss en liten sväng över Djurkyrkogården 

Hemvägen ägnade killarna åt att filma varandra och göra nyhetsreportage när vi gick genom de gamla fabrikskvarteren- det är absolut inget fel på deras fantasi. Visst blandas olika spelfigurer in i händelseförloppet ibland, men annars var det ganska realistiska situationer.

Jag är så lycklig att vi bor i en sådan vacker stad med så mycket historia.

Efter promenaden var vi fyra mycket trötta och hungriga varelser. Det botades med tacos för folket medan djuret fick en skål med torrfoder. Alla blev mätta och glada.

Äntligen kan vi nog säga att Adam är frisk. Han har varit hemma från skolan hela veckan då febern har pendlat mellan 38 och 40 under flera dagar. Men sen igår har han varit feberfri och verkar mycket piggare.

Idag tog vi en promenad genom stan för att besöka morfar. Det var en skön vårpromenad; solen sken och vårvindarna var ganska starka. Jag blir så rusigt lycklig när jag ser marken som äntligen tittar fram genom all snö.

Det är fortfarande MYCKET snö kvar men den smälter ganska snabbt och på asfaltsvägarna ligger mest mängder av grus kvar, som minne av vinterns halka. Det blir dock rejäla vattensamlingar på sina ställen. Vi fick verkligen vada in till entrén på Lennings (där morfar bor) eftersom det hade bildats en mindre sjö där. Morfar mådde bra men var väldigt snurrig/virrig och hade inte koll på varken var han var/bor eller vilka vi egentligen var.

Det är otäckt att veta att det kan vara så man ska sluta sina dagar, en lång väntan/förvaring där anhöriga lider av såväl maktlöshet, saknad och dåligt samvete. Jag undrar vad han själv känner, om han känner något?

Sjukhemmet är fint och personalen är nog bra jag kan i och för sig tycka att de engagerar sig för lite i att aktivera de boende, med spel, tidningsläsande... Oftast när vi kommer så sitter samtliga boende runt matbordet och väntar. Direkt efter frukosten dukas kaffekopparna till förmiddagskaffet fram och sedan lunchtallrikarna. under eftermiddagen är det tomt på bordet en stund då de flesta boende oxå vilar i sina rum. Kaffe och middag...

Lennings sjukhem  

Här bor morfar sedan snart två år. Det är en mycket vacker byggnad som uppfördes 1888.

Jag var lite nyfiken på vilka Mathilda och John Lenning var som är människorna bakom sjukhemmet. Jag delar med mig av mina nya kunskaper:

Mathilda Lenning levde och verkade i Norrköping under åren 1830-1877.
Hon var en mycket begåvad, bildad och hjärtegod kvinna med ett starkt socialt och religiöst engagemang.

Hon värnade om de små och svaga i samhället. Med gåvor och donationer gav hon sitt stöd till både gammal och ung genom att tillsammans med maken John uppföra arbetarbostäder, starta vävskola, öppna hem för flickor m.m Hennes namn lever vidare genom stiftelsen John och Mathilda Lennings sjukhem, som i dag är ett uppskattat äldreboende.

John Lenning, föddes i Norrköping 1819, dog 1879, var en svensk fabrikör och donator.

Han var son till fabrikören Kristian Erik Lenning och Johanna Kristina Heitmüller. Mellan 1832-1834 studerade han vid Teknologiska institutet i Stockholm, och återvände sedan till hemstaden där han arbetade vid faderns textilfabrik, Drags Klädesfabrik. Han arbetade också i Frankrike, Storbritannien och Belgien innan han återvände till Sverige.

1854 blev han disponent för Drags Ab, en av de större textilfabrikerna i Norrköping. Under hans ledning växte företaget och blev större än någonsin tidigare. Från 1872 var han även ledamot av första kammaren, invald i Norrköpings Stads valkrets. Vid sin död donerades 1 467 000 kr till olika ändamål. Bl.a fick John och Matilda Lennings sjukhem 610 000 kr för sitt arbete med obotligt sjuka och John Lennings vävskola erhöll 300 000 kronor för praktisk och teoretisk undervisning i vävnadskonsten.