Det är något speciellt att tända det första adventsljuset. Det är då inte det kristna budskapet som gör mig rörd utan att det är en mysig väntan och förhoppning om en ny årstid, Vintern kommer med vacker vit snö som lyser upp efter en mörk regnig höst. Att jag dessutom älskar ljus och värme är antagligen allmänt känt. Så i min ljusstake är det fyra rejälaljus som absolut ommer att räcka ända fram till jul, även om vi eldar varje dag.

I fönstren är det också pyntat, i år blev det stjärnor i nästan alla fönster, endast i köksfönstret står det en elektrisk stake.

Dop är ett av kristendomens heliga sakrament, kvar från den katolska läran. Då invigs barnet/individen till den kristna tron. Jag är inte alls överens att man gör detta med en individ som inte alls själv är medveten om syftet. Men det är så inom de flesta religionerna. Jude föds man som, muslim blir man om föräldrarna är det. Men i kristendomen ska det vara en medveten handling?

Idag har i alla fall Emilia fått ta emot Gud genom dopet. Hon tog det hela med ro och sov sig igenom i stort sett hela processen. Det var fint anordnat, föräldrarna hade valt att ha en egen ceremoni i egen lokal.       

Adam tyckte inte att det var det skojigaste han varit med om och var lycklig över att ha med sig sitt Nintendo-spel. Underbart god smörgåstårta bjöds det på och sedan kladdkaka till kaffet..yummi, yummi!!

För att få ut så mycket som möjligt av en dag så avslutade vi med ett besök i Vrinneviskogen...NT ordnar varje år ett evenemang som kallas Tomtesmyg. Det är en tipspromenad (om jultraditioner) i mörkret med några tomtestationer, där det delas ut godis och små praktiska presenter(typ reflexer och böcker om eldfara)

Såväl Adam som föräldrar tyckte att detta var en mycket skön avslutning efter mycket mat och lång presentöppning.

Nu sover han gott!!

Adam har flera sysselsättningar som han gillar. För tillfället tror jag att datorspelet Nintendo Ds är en favorit. Ledande utomhuspryl är nog det här frigolitplanet

Här ger Adam de rätta svaren

 Leksaks topp-fem;                                                  

Faktiskt så värderade han högläsning, se på film och mys väldigt högt!! Och visst är det mysigt med dessa stunder.

Likaså att spela olika sorters brädspel. Utomhus vann planet!

Spela Mario på Nintendo DS

Nicke Nyfiken på Playstation 2

Att Köra radiostyrda bilarna

Pokémon & Bakugan

Bionichle

Det här är dagens lista. Imorgon kan den se helt annorlunda ut.

Och vinnaren är...Nintendo DS

Adam har varit i skolan idag. Det var inte en stor klass han återvände till. Hela hans grupp ligger hemma i olika åkommor; vattkoppor, influensa, magont... Undrar om det kan vara Adam som smittade ner flera av dem förra tisdagen, det var ju då han blev dålig.  De hade idrott i  halvklass under större delen av dagen. Sorry i så fall, men vi visst verkligen inget innan. Nukänner vi oss i alla fall mycket bättre och jag var hemma en dag extra eftersom jag fortfarande hade feber igår.

Under sjukveckan har jag i allafall lyckats färdigställa Adams vantar som jag började med under novemberlovet! De blev rätt fina. Jag är faktiskt lite stolt. Det är inte så att man tjänar några stora pengar på att sticka själv, när det gäller lovvikka-vantar. Men en viss form av tillfredsställelse infinner sig när man ser hur arbetet förvandlar garn till produkt.

Jag ställde in all form av firande idag, orkar inte och vill inte heller smitta någon. Adam tyckte igår att det skulle bli hemskt att inte få ha födelsedagsmorgon för sin mamma, med ljus, ballonger och paket!! I morse var han dock rätt överens med mig. Vi är verkligen inte friska än. Han har ändå sjungit vackert och ritat en jättefin teckning som jag fick efter maten.

Trots allt har det i alla fall droppat in ett och annat grattis-sms under dagen! Det är underbart bra för egot att få känna sig viktig och ihågkommen, även av dem man inte längre träffar så ofta . Det ger mig oxå lite dåligt samvete, att inte jag har hört av mig på länge.Från flera gulliga har dessutom presenter och blommor levererats till dörren, tack söta ni. Men sen var det någon som jag hoppfullt förväntade mig uppmärksamhet från, som inte hört av sig. Det är jobbigt när man inser fakta om enkelspårig  "vänskap". Även om det inte var helt överraskande så är det ändå smärtsamt.

Under förmiddagen tyckte nog både Adam och jag att hälsotillståndet var ganska stabilt och tog optimistiskt en liten extratur i samband med att vi gick ut med soporna. Den korta promenaden tog fullständigt musten ur oss och det var bara att lägga sig i soffan när vi kom in. Hostan är fruktansvärd, det positiva är väl att magmusklerna får jobba.

En känsla av hopplöshet angrep mig nyss och jag vill veta hur länge jag ska må så här..kommer jag att bli sjukare eller bättre? Vilken spåkula kan ge mig svaret?? Internet förståss!! Googlade på svininfluensan, inkubationstid, sjukdomens förlopp och hur länge man smittar .

Förloppet vid influensa, enligt vårdguiden;

En influensa med okomplicerat förlopp ger hög feber, muskelvärk och hosta och brukar sitta i mellan tre till fem dagar. Efter några dagars vila är man pigg igen, även om trötthet och hosta kan sitta i ett tag. Symtomen på den nya influensan påminner om vanlig influensa. De flesta som insjuknar får vanliga influensasymtom och har ett godartat sjukdomsförlopp. (Undrar vad de menar med pigg igen contra tröttheten kan sitta i ett tag?)

jag ville dessutom få fenomenet mer personifierat, vi har dock haft ett ganska intimt förhållande ett par dygn nu. Låt mig presentera A(H1N1):

Jag tycker att det är en mycket vacker bild och får det återigen bekräftat; välj inte umgänge efter det yttre! Inkubationstiden är 1-7 dagar vanligtvis insjuknar man tredje dagen efter smittotillfället. Det gjorde mig inte ett dugg klokare, eftersom man träffar människor hela tiden. Vad det gäller förloppet så följer vi schemat minutiöst. Halsont, feber, ont i kroppen och huvudvärk. Inte roligt att läsa att trötthet och hosta kan vara kvar i flera veckor efter. Man smittar i 7 dagar efter insjuknandet. Vi blev sjuka i tisdags så det är väl att räkna med att vara hemma även på måndag?! om vi ens är friska då. En extra dag efter att man är feberfri är att rekommendera skriver de oxå på vårdguiden.

Det är en annorlunda situation för mig, att tänka så mycket på smittan . Jag har egoistiskt (?) alltid varit på jobbet även om jag varit sjuk. Har trott att det underlättar för andra om de slipper göra mitt jobb. Det kanske inte alltid är så förståndigt, när man tänker efter....

Vi är fortfarande sjuka. Igår funderade jag på om inte Adam skulle kunna gå till skolan idag... han verkade vara frisk. Under natten vände tyvärr detta. Han har feberyrat och hostat hela natten, stackars liten. Jag förstår att han måste haft det riktigt jobbigt eftersom han sedan sov till 10 på förmiddagen! Han är verkligen inte pigg idag. Jag har återigen tullat på julklappsinköpen, igår kom det fram ett pussel. Jag tror nog att det gjorde större nytta igår, när Adam var eledig och "nästanfrisk". Pussel är verkligen en riktigt pedagogisk aktivitet. Adam har alltid haft lätt för att se var bitarna ska vara. Han tittar oftast på färgerna, han ser minidetaljerna jättesnabbt. Jag har varit imponerad av hans skicklighet sedan han var två. Redan då fixade han pussel som var avseddda för mycket äldre barn. Det här pusslet innehåller 104 bitar och vi har lagt det efter flera olika principer. Jag är fortfarande imponerad!

Vad det gäller mammans hälsotillstånd så blir jag inte bättre, snarare tvärtom. igår började jag känna en ihållande smärta i ryggen, kan det vara lungorna? Eftersom jag alltid har mer eller mindre värk i kroppen så är det inget konstigt. Men den här värken är dock intensivare och "kallare" på specifika områden, än vad jag är van vid.

Det är ofta under kriser och sjukdom du får veta vilka som är dina vänner. Det blir en erfarenhet av bekräftelse, överraskande glädje och även besvikelse tyvärr! Tack alla gulliga ni som hör av er och som erbjuder er att hjälpa och stötta. En jättestor kram till pappan som håller oss med frukt, mat och godsaker hela tiden. Hoppas att vi inte har smittat dig och att du har det bra under helgen!

Detta var vad Adam skrev på "Viktigt-idag-tavlan" Och det är sant, vi är såååå sjuka! Orolig, eller ganska säker på att vi har fått "grissjukan" Jag kollade vårt hälsotillstånd mot gällande symptom och insåg att vi kunde bocka av alla utom kräkning och diarré, so far. Det är inte roligt det här, ont har vi, feber har vi....och en hemsk hosta har vi..stackars oss!! Det är med stor kraftansträngning och alvedon som man kan masa sig mellan soffa och säng. Adams snälla pappa har varit här med sjukdomsproviant; blåbärssoppa, apelsiner, kiwi och ÄPPELPAJ!!. Tack snälla du!!

Vi ska ägna dagen åt film och vila. Hoppas att det går över snabbt.

Givetvis ska alla mödrar och fäder uppmärksammas, men måste detta ske på uppmaning under en och samma dag. Varför kan det inte vara spontant i vardagen. Det blir ett spel för galleriet och en kommersiell grej. Alla fäder ska ha skjortor, strumpor och andra kläder..medan mammorna ska slippa att laga mat och bjuds denna majsöndag ut på en totalt fullsatt restaurang, tillsammans med alla andra mammor. Undrar varför det är så? Nu ska allt dessutom vara så offentligt, det ska skrivas notiser och gratulationer i tidningar på alla dessa dagar.

Hur som, Adam firade förstås sin pappa med presenter och mys och jag firade min med nyinköpta kläder, allt enligt samhälleligt manus. Kenny hade dock köpt en säck med kaffebönor vilket kan vara en mer långvarig tillsammanspresent- en signal till många gemensamma fikastunder.

Visst tycker jag om och vill fira pappa. Jag hoppas att jag visar honom den aktning och kärlek jag känner för honom, hela tiden. Han har varit oerhört viktig i mitt liv. Det blev och är dock en märklig situation när det är jag som har ansvar för honom. Efter sina strokes kan han ju inte fatta några viktiga beslut och han förstår inte vad som händer, minnet är inte stabilt och jag blir hans förmyndare. Samtidigt som jag blev föräldralös. Åh vad jag saknar min starka och förståndiga pappa. tack och lov så har han en stor del av sin humor kvar, den är en stor del av hans personlighet. Jag har alltid kunnat gå till pappa för råd och kramar. Han är den som varit det stabila i mitt liv. Tryggheten, så visst är han värd en egen dag.