Antagligen spände jag mig väldigt under begravningen- jag har haft enormt ont i kroppen sen dess. Framförallt i höger ben. Jag kan verkligen inte gå på det- vrida eller böja det utan att det smärtar outhärdligt. Arm och axel är inte lika påtagligt eftersom jag kan undvika känsliga rörelser. Ryggen känns men funkar.

Jag har haft känning i det här benet sedan i somras och fick inflammationshämmande behandling i början av december. Nu är det katastrofont!!!! Om det inte ger sig så måste jag söka för det- börjar faktiskt bli orolig!

Nu börjar det bli dags att genomföra/uppleva aktiviteterna som utlovades under julaftonen. Julklapparna 2012 skulle vara en aktivitet (på minst två timmar) någon gång under året,till var och en. Idag var det Christian och Kenny som skulle aktiveras med sin lillebror. Adam utmanade dem nämligen på trekamp (bowling, minigolf och biljard) Tid och tålamod avgjorde att de tog bowlingdelen idag och sparar de andra grenarna till andra dagar. Jag hade förmånen att få umgås med prinsessan E under tiden och vi fixade till en festmeny;

Halstrade pilgrimsmusslor med rökt sidfläsk

Serranoinlindad oxfile med rosmarin och madeirasås samt västerbottengratinerade bakpotatisar

Vit chokladpannacotta med halloncoulis och färska bär

Tyvärr hann vi inte att ta några kort på maten men den smakade bra och vi blev mätta. Det är lite spännande när Adam och prinsessan E ska delta i styrda aktiviteter. De tar för sig av uppmärksamheten på olika sätt. Och blir frustrerade när de inte lyckas- också då på olika sätt. 

Adam och jag har precis hjälpts åt med disken och det går fort när man är två Det är till och med så att det är riktigt roligt  

Tre minusgrader och massor med snö = perfekt dag för utflykt til Sörsjön! Ryggsäcken laddades med korvar, bröd, tunnbrödsrullar och go'choklad. I bilen packades förväntansfulla vuxna, barn, pulkor o andra åkdon.

Sörsjön är ett underbart utflyktsmål. Vi åkte pulka och snöbräda, Adam saknade sin snowracer och jag skidorna. Men det tar vi med nästa gång. Adam har blivit så orädd och kastade sig glatt nerför backarna.  Halvinvalidiserad som jag är med min dumma muskelvärk så genomfördes varje åk med blandad upplevelse.

Korven smakade toppen precis som chokladen. Några timmar ute tar musten ur mig och det var en trött mamma som anlände hemmet. Adam  var däremot på språng och försvann iväg ett par timmar till en kompis.

Det har varit en kall men vacker dag- vacker på flera sätt. Det har varit Pappas dag idag. Min sista dag med min älskade pappa. Ett sista adjö. Ett evigt farväl.

Solen sken, snön gnistrade och det var en sådan dag som pappa hade spänt på skidorna och åkt "ett varv" En alldeles underbar vinterdag.

Begravningsceremonin var enkel och vacker. Precis som pappa ville ha det. Prästen sa de ord som förklarade vem han var och vad han gjort. Det är inte lätt att ta ett så definitivt farväl som döden är. Även att pappa varit sjuk så har han varit ständigt närvarande i mitt liv och i mina tankar. Det är ju den enda människa som känt mig hela mitt liv. Nu när han är borta så är det tomt.

Sov gott älskade Pappa- Du var den bästa pappa man kan önska.

Genom en vän fick jag möjlighet att spendera en dag på Modellfabriken! ÅHH så roligt vi har haft! Jag bestämde med mina älskade grabbar att vi skulle göra denna aktivitet tillsammans. Här skulle lekas och fotas. I konceptet ingick såväl sminkning som fotografering. Vi fick dessutom ha med oss flera ombyten av kläder och var fria att komponera bilder som vi önskade. Så länge vi hade kläder på oss   Fyra timmar skulle vi få på oss totalt. Sedan fanns det givetvis möjlighet att välja bilder att köpa...

Underbart att bli sminkad och omhändertagen en stund. Personalen var mycket trevliga! Dessvärre gillar inte jag att stå framför kameran, men det fanns det andra som ÄLSKADE detta och det var nog ömsesidigt- kameran verkar älska dem minst lika mycket  .

Hur som så resulterade detta i nästan 400 bilder som skulle bantas ner till 40. Detta väljande var tålamodsprövande- tackochlov var Kenny och Elin fokuserade och gjorde ett toppenjobb genom att välja fram underbara bilder av olika kategorier. Vi fick med oss en CD med dessa 40 bilder samt sex utskrivna foton i A4 storlek. Det kostade en slant- men med det aternativ vi valde så blev det mer lönsamt än vad vi trott. Jag tror att vi alla är nöjda.

Detta är mina backstagebilder    Kanske lanserar jag de proffsiga bilderna en annan dag. Jag hade förmånen att få Det var en härlig dag, en riktig vitamininjektion!!

Under hösten har jag kommit igång att sticka...igen. När hösten kommer och det börjar bli lite kallt så faller ofta sticklusten på- det hör liksom ihop; kulna kvällar, vackra färger, tända ljus och en stickning i tjocka garner. Jag producerade rätt snabbt EN vante till Kenny. Jag vr helt säker på att jag skulle hitta likadant garn. Tyvärr var det tydligen inte alls inne med svart Lovvikka med vita pluppar längre. Men ångan var uppe och jag fortsatte med två sjalar till MIG    Det kändes nästan busigt att göra något till mig själv. Så roligt att sticka i det tjocka mohairgarnet o med trästickor. Den sjalen är nästan 2 meter!! Underbar!

Därefter fortsatte jag att göra en ljuvligt mjuk o gosig trekantssjal i alpackagarn. Den är så len o mysig!

Nu är återigen korgen full med garn "Flox" bomullsgarn i jeansinspirerad komposition. Denna gång är det Adam som har beställt en tröja. Jag är igång och hoppas att den blir i rätt storlek. Givetvis har jag kollat stickfasthet och insåg att jag stickar hårdare än vad som är tänkt. Men jag valde en storlek för stor så jag hoppas...

Dagen började i yrsel och slutade i trauma. Däremellan fanns omtanke, värme och kärlek. Och en del skratt också.

Riktigt otäck start då jag inte kunde komma ur sängen pga yrsel- hela världen snurrade och jag kunde verkligen inte stå upp. Min första tanke var att jag drabbats av stroke och gjorde en snabbkoll; känsel under föttena, eftersom Adam svarade på mina frågor så antog jag att jag inte sluddrade och så länge jag låg stilla på rygg så kunde jag fixera blicken o såg tydligt. Även om det kändes skönt att kunna avfärda den diagnosen så kvarstod problemet- jag var lika yr.

Som ensamstående har jag alltid haft en handlingsplan för barnen om OM-situationer. Det kan vara brand, sjukdom,oro, rädsla eller att bli utelåst. Adam har fått testa dessa vid ett par tillfällen och visat att han vet vad som gäller. Imorse fick hans underbara snälla farmor rycka ut och ta hand om såväl oroligt barnbarn som  yr mamma.

Jag är lyckligt lottad som har HENNE! Det är fascinerande hur sjuksköterskor hanterar en när man är dålig- den lugna kloka rösten handen som stryker håret från pannan och håller handen- eller kollar statusen; blicken, rösten, kroppstemperatur och puls. Och en kudde under fötterna. När hon sedan fokuserade på Adam förstod jag tryggt att jag skulle överleva.

Efter några timmar kom jag ur sängen och kunde ta en macka och en kopp kaffe. En annan vän, också hon sköterska med tillhörande blick och avcheckningslista avlöste farmor (som kunde ta med orolig o rastlös Adam på julgransplundring) Vilka vänner det finns- jag har inte många som kvalr in på V-listan men de som gör det är värda mer än guld   

Kl 16 var jag återställd och kunde både äta o duscha   

Jag hade bestämt med Kenny att vi skulle på teater ikväll- Östgötateatern har satt upp Strindbergs "Pelikanen". Den har tydligen inte spelats så mycket på svenska scenerhittills. Jag undrar varför.Vilken föreställning! Underbar! Hemsk! Tragisk! Gripande! Vi var berörda, chockade och nöjda båda två när vi gick ut från Stora Teatern. Det är något speciellt med teater- det är nästan som på riktigt! Konstigt nog är det inte åldersgränser på teaterbiljetter. Dagens föreställning borde det vara det på- minst 25, sa Kenny. Jag håller på 50.

Idag är det ingen vanlig dag- det är Dagen när Adam fick egen hemnyckel!

Alldeles nygjord- varm och vass fick han ta emot den av "Nyckelfarbror'n"

Det är en stor händelse- ett bevis på att man har blivit STOR

Som innebär förtroende och ansvar

Frihet och självständighet

Vi firade denna stora händelse med tacos och chokladpudding.