Varför bloggar man? Det finns säkert olika anledningar till att man väljer att visa upp valda delar av sig själv och sitt liv. Jag som följer många unga tjejers vardag i mitt arbete, märker ibland hur detta kan bli ett problem. Ibland är inte inläggen/kommentarerna schyssta, ja de är rent av elaka mot någon specifik person. Jag förstår inte varför man ens orkar att bry sig om och kommentera det man inte gillar i en annan individs liv.

Det finns dessutom en form av beroende för en del att uppdatera alla händelser i livet. Att man skulle ha ett uppdrag att informera alla om allt, hela tiden? Hur intressant är det att läsa om en vanlig människas vardag i händelser?? "Först var vi på stan sen gick vi hem till den och va där....." Detta gäller absolut inte bara ungdomar utan även många vuxna som har ett behov att blotta sin tråkiga vardag. Det finns kanske en vinst i att läsa dessa trista bloggar, man inser att ens eget rutinmässiga liv inte är unikt. Varför bloggar jag själv, vad skulle vara så intressant med min blogg? Jag har inte gått ut med den i stor skala och de som stöter på den har ju valet att läsa eller släppa. Det stora syftet är att den ska fungera som en minnesbok för Adam och mig. Att morfar kan få följa vårt liv just när han är klar i tankarna och har möjlighet att "delta" Mammafunderingarna som kommer med jämna mellanrum är kanske mest som terapi för mig och kanske även för att bekräfta för de som tror att de är ensamma i liknande tankar.. (för jag tror att det finns fler funderande mammor). Ibland får jag väldigt kloka uppmuntrande ord från andra som har andra funderingar   

Den största nackdelen jag upplever med att blogga och att följa vänners bloggar är: att man har hittat ett sätt att umgås där man inte behöver  träffas. Jag vet så mycket, mer idag, om många av mina vänner/bekanta och deras liv att det känns överflödigt att ringa, ja ibland känns det faktiskt till och med som vi har träffats. Vissa besked vill man dock inte ha via nätet, samtidigt som alla andra kända och okända kan ta del av detta. Jag vill känna mig utvald att få veta vissa saker, det är en bekräftelse på att jag fortfarande är signifikant/viktig för den personen. Kanske vill jag få veta först...tank om jag inte läser bloggen...? när får jag veta då? Av någon som läst förståss!!

Facebook, bloggar, msn, sms det finns mängder av olika kommunikationssätt men just nu saknar jag det riktiga samtalet, där kroppsspråket visar mer än vad någon smileysgubbe någonsin kan lyckas med. Där kramen är varm och riktig och inte består av fyra döda bokstäver. Jag är kanske gammalmodig...

Igår var det utklädningsdag på mammans skola. Temat var; klä ut dig till det motsatta könet. Detta var mycket intressant att uppleva! Könsrollerna blev väldigt tydliga. Hur ser tjejer på killar och tvärtom- vad förväntar man sig av andra..? Hur tolkar killarna in hur tjejerna har det etc... Usch vad läppglans är kletigt, och läppstift smakar illa...var några av kommentarerna.

Det roligaste var nog i alla fall att killarna frös i sina tunna toppar medan tjejerna höll på att "svettas ihjäl" i mössor och stora hoodtröjor. Lektionerna var mer fokuserade på varandra än ämneskunskaper. Det har varit en kul dag med många värdefulla stunder!! Men en dag om året är fullt tillräckligt för att det ska vara kul, tror jag. Det är ett underbart jobb jag har, vill absolut inte byta ut en enda dag, även om det kan kännas så ibland. Det är ett privilegie att få vara delaktiga i alla dessa underbara ungars utveckling. Att jag får vara med och vägleda dem i sitt lärande. Visst är det ett enormt ansvar som man måste vårda och ta på fullaste allvar. Vårt uppdrag är ganska tydligt, men sällan följer verkligheten något mönster utan ständigt ställs man inför nya situationer och utmaningar. Och det är inte alltid det finns tid att tänka utan det gäller oftast om att handla nu eller kanske helst nyss. Just nu diskuteras lärarlönerna ur två perspektiv (smart av arbetsgivarna) vi kan alltså inte vinna...

1) 40-timmarsvecka med semestertjänst (arbetsgivaren har rätt att bestämma över 40 timmar i veckan. Med rejäl(?) löneökning. idag har vi 35 timmarsvecka på arbetsplatsen och 10 timmar förtroendetid. Snittlön 24 000 kronor per månad. Jag vet ingen lärare som inte gör dessa 45 timmar utan det blir oftast fler. Men när var och  hur man gör dem är upp till var och en.

2)I stort sett ingen löneökning men förtroendetiden och ferietjänst kvarstår.

Man kan inte påstå att det är ett statusyrke och det kanske beror på den låga lönen. På nyheterna visades en rapport om hur tusen gymnasieungdomar såg på en framtid som lärare...

 src=http://svt.se/embededflash/1979832/play.swf"

Både Adam och jag stormtrivs i skogen, vi har alltid använt oss av naturen för lek, avkoppling, lärande och även att fylla delikatessförråden ifrån. Ett av dagens hälsoproblem är att människor, framförallt ungdomar och barn, rör på sig för lite. Alltför många sitter hemma vid tv och datorer.För att "lura" barnfamiljer att ha trevligt utomhus, i skogen så har kommunen anordnat en underbar lek-/aktivitetspark mitt i skogen. Det finns dels en upplevelsestig där man under en sträcka av 800 meter får möta och bekanta sig med några av skogens invånare.

"Kottebanan" är en utmanande bana där man dessutom tränar balans, motorik, smidighet och har ROLIGT!!    

Skönt och gott med go-choklad, bullar och SOOOL!!! Underbart och hälsosamt för hela människan .

På hemvägen plockade vi ihop en vacker bukett med vitsippor- nu är det VÅÅÅÅÅÅR!

    Det finns givetvis även "naturliga" platser att leka på i skogen..               

Ja så var det färdigt.. Hv 71 är  nu svenska mästare i ishockey. Det var många jämna matcher mot Djurgården innan det äntligen blev färdigt. Flera matcher gick till förlängnings perioder och det var puckar i ribban och allt sån´t.. Men, men jag antar att det firas rejält i Jönköpingslaget. Grattis!

Igårkväll var Adam (o mamman) på hans första kvällsdisco. Det var ett antal föräldrar i hans klass som ordnat med detta- syftet var att få in pengar till en klasskassa. Detta samlande är jag helt emot. Men jag måste ge gruppen både tack och beröm för arrangemanget! Ett toppendisco med alla viktiga detaljer-popcorn, dricka, godis, fiskdamm och RÖKMASKIN. Jovisst, det spelades musik också. Det var full fart på kidsen när "Manboy" spelades. En gammal plåga "En rosa helikopter" var också mycket populär. Det var en mcket ynöjd men trött kille som landade hemma strax innan 21.

Idag var det föreläsning med Birgitta Kimber för all personal på skolan. Syftet med föreläsningen är antagligen att utveckla min (och andras) kompetens som lärare, antar jag. Men jag tror nog att den gynnar många i min omgivning. Jag har varit världens bästa mamma ikväll. Kan det ha med det här klippet att göra...kanske?

(Kimber avslutade föreläsningen med att visa den)

http://www.youtube.com/watch?v=CXgoJ0f5EsQ

Det fanns delar i den här videon jag känner igen...ganska många faktiskt...Tänk att vi bara orkar, vi mammor. Eller är det bara jag??

Vulkanen Eyjafjallajökull på Island började att spruta lava och aska redan i slutet på förra månaden. Men nu har Herrn  tagit i ordentligt (ja, vulkaner vars namn slutar på kull är manliga) har skickat upp så mycket aska i himlen att det har bildats askmoln. Risken för att askan tar sig in i flygplanens motorer har gjort att all flygtrafik i Europa står still. Jag hörde på nyheterna att det är totalkaos på flygplatserna. Kön fram till nummerlapparna till kön är ett par timmar lång. Samtidigt passar visst hotellen på att höja logipriserna  Medmänsklighet eller möjlighet att sko sig på utsatta människor är ju ett val... Mina tankar går till alla de barn och ungdomar som av olika anledningar skickas iväg/flyr från ett land till ett annat. Hur går det för dem...de har nog ingen buffert... vem tar emot/tar hand om dem dessa dagar. Deras språkkunskaper brukar inte vara speciellt goda och dessutom behöver de hålla sig undan myndigheter eftersom de är på en illegal resa. Mitt hjärta blöder för alla dessa små.

Då hoppas vi återigen på vår. Dagen har varit  solig och relativt varm. Mössa, vantar och överdragsbyxor lämnades därför inne  

Adam gillar att kasta frisbee. Jag tror att han var tre år när han alltid svarade "att kasta frisbee" på frågan "vad är du bra på?" Och idag kan jag instämma i det- han är riktigt duktig både på att kasta och att fånga. Idag "lyckades" däremot jag att träffa honom på munnen; aj aj det gjorde ont. Men en mjölktand var/blev lös så olyckan vändes snabbt till lycka!

En annan lycklig upptäckt var att klasskompisen David har flyttat till Ljura. Grabbarna var utanför och lekte en timma medan jag lagade mat-givetvis med köksfönstren på vid gavel. (Måste ju leva upp till rollen som hönsmamma).