En förtvivlad röst nådde mig via telefonen; Adam ville bli hämtad tidigare från pappan. Tidigare var synonymt med NU. MEDDETSAMMA!! På något sätt hade det brustit för den lille och han orkade inte hålla ihop längre. Självklart hämtade jag upp honom där han "gömde" sig. Han var väldigt upprörd. Jag messade givetvis pappan direkt för att bespara dem oron. Detta blev starten på ett prestigekrig som slutade (om det har slutat) i katastrof med flera förtvivlade söner- en kraschad familjebild....(förhoppningsvis endast tillfälligt)

Adam ville verkligen inte träffa sin pappa- han sa att han varken orkade eller vågade. Pappan å sin sida ville absolut reda ut situationen och var mycket bestämd över ett möte snabbare än kvickt. När Adam fick höra att det var tal om returresa infann sig panikläge. Det är svårt/omöjligt att nå någon som har låst sig än värre blir det med två. Det var tufft att vara den som fick ta emot bådas frustrattion- i alla former gråt, skäll och hot öste de ut den mot och över mig. Jag hade svårt att inte ta åt mig och visst blev jag både arg, ledsen och skrämd av deras ord. Jag hörde i ett tidigt  skede att det rörde sig om ett missförstånd men att de dessutom inte ens pratade om samma händelse. Adam hade väldigt svårt att komma ner i varv samtidigt som han grät av ren utmattning.

Det blev en mindre familjesammankomst; Pappan, storebror Kenny, Adam och mamman samlades runt vårt köksbord. Nja Adam stannade först kvar på sitt rum och återvände även dit när han kände sig obekväm. Han var länge lugn och sansad men efter ett par timmar av föreläsning och uppläxning fick han nog. Och han fixade inte att storebror blev sårad och ledsen. Även jag fick en dos av redogörelse för hur dåligt jag skött och sköter mina barn och att de endast tar skada av min närhet. Konsekvenser ska jag vänta mig. Jag var tillslut tvungen att köra ut pappan.  Ut genom dörren gick den man som en gång varit någon jag älskat. Livet är märkligt. Människor förändras...förutsättningar förändras...

Pojkarna föll ihop och grät tillsammans. En kände sig orättvist behandlad och den andra ratad. Men båda var förvirrade och sårade i hjärtat. Jag  tog med mig hunden som terapi och tröst.

Mitt hjärt blöder för mina yngsta söner- fy sjutton så jobbigt det blev för dem. Och för mig. Hur kan man bete sig så illa. Varför?  Elakheterna haglade tätt. Borta var empati och förståelse. Kvar var ett trångsynt, hårt och okänsligt beteende som tillrättavisade alla efter egen rättspraxis.Samt det ursprungliga problemet.

Trots att jag är så arg och ledsen kan jag ändå inte sluta förvånas över beteendet. Undrar hur han mår efteråt. Om han ångrar sig? Om vi verkligen kan ha så fel eller om det finns något som han missförstått? Eller...varför?

Vad kommer att hända nu....

Hur ska jag hantera fortsättningen?

Adam har haft svårt att sova sedan den jobbiga kvällen och han mår inte alls bra. Han är fortfarande ledsen och förvirrad. Han tycker att han är  berättigad till ett lika schysst beteende som han tvingar sig till. Det är så många situationer där han inte uppfattar att han är ok, fast han gör precis som han blir ombedd att göra. Han har svårt att läsa mellan raderna eller att förstå nyanser. Det som är självklart för någon kan vara lika självklart för Adam på ett helt annat sätt. Och han är så känslig för kritik och utanförskap.

Eftersom det är sommarlov så har jag varit tvungen att stanna hemma med Adam. Han är dämpad och frågar då och då varför det är som det är? Han tycker inte om sin verklighet och försöker på olika sätt att fly den. Ofta. Han skuldbelägger sig själv, sin existens för söndagens katastrof. Han förbannar livet. Du är så fin min älskling. Så fin och så klok. Om alla var som du skulle det inte vara så många problem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är verkligen lycklig att jag bor i en hyreslägenhet och att jag inte har någon bil. Då är den kalla snöiga vintern bara mysig...inga extra-måsten som skrapa rutor, skotta uppfarter, kolla glykol.... Dock är jag så less på alla smällare. Hunden ...

Det nya året inleddes med ett kladdigt och smutsigt ute. Men idag är det fruset, tackochlov. Och solsken. Jag tog en underbar promenad över Vrinnevifälten med vovven förut. Jag funderar så mycket när jag promenerar, reflekterar, planerar.... Idag var...

Efter en tmycket revlig nyårsafton med god mat, gott sällskap och skotträdda hundar är det alltså ett nytt år. Det är tradition att sammanfatta det gamla året, ha förväntningar och mål inför det nya.   Jag kan tycka att 2016 var ett ok år.;   ...

Dagens gnäll   Jag är så trött på att det smäller och poffar hela tiden. Det är antagligen uttråkade ungdomar som fått tag på smällare. Givetvis jätteroligt att märkas och provocera. Men jag gillar det inte- så sluta smäll ni har uppnått ert mål....

Jag blev nyfiken och kollade igenom bloggen ...och upptäckte hur mycket det är jag har glömt. Eller hur mycket som jag inte minns längre. Situationer och händelser som var viktiga och stora då- har totalt försvunnit och lämnat plats för andra händels...