...att klara diskussioner och motgångar,

...att förklara mina känslor eller

...att visa mig stark.

Ikväll föll masken och jag rasade igenom i en diskussion, en argumentation som jag totalt tappade fotfästet i. Jag visste inte vad som diskuterades och jag blev så hårt ansatt att jag förlorade fotfästet och betedde mig som en stenåldersmänniska. Jag har varit där tidigare- med samma person. Jag minns fortfarande att jag tyckte att jag stod på ett gungande golv....och energin gick åt att hålla balansen. Nu har jag kräkts och gråtit. Hjärtat klappar alldeles för snabbt och jag jobbar för att hitta såväl hjärtrytm som logik.

Jag vet fortfarande vad som är rätt och vad som är fel. Och jag är på rätt sida, även att det blir feltramp ibland.

RING EN VÄN, ....ett telefonsamtal senare...

Jag har en vän, en riktig vän som jag ringde och grät med. En vän som ger mig den ego-boozt jag behöver i dessa lägen. Precis sådär lagom så att jag går på det. När vi har pratat en stund känner jag att pulsen är i takt och illamåendet övergår i trötthet. Livet är fortfarande en kamp men jag ser klart och kan tänka en tanke i taget.

Nu ska jag sova! För att kunna möta en härlig morgondag med Adam. Vi får lekbesök   och lasagnen är redan färdig så vi behöver inte ödsla tid på matlagning, utan kan bara umgås   

Jag följer en handfull bloggar av olika karaktär. Det är sällan jag lämnar något visitkort i form av en kommentar utan jag väljer att vara anonym.

De flesta bloggar jag läser tillhör tjejer eller kvinnor. Någon modebloggar , någon skriver om sin familj en annan om sin kamp i vardagen med familjeproblem och jobbig skola. Ibland slinker jag in på en ny främmande blogg för att lära känna denna person...ibland blir jag kvar...

Det handlar om sjukdomar och träning om livslust och kamp. Det skrivs om vänskap och kärlek. Information om kläder och passande accesoarer.

Det är en hel värld av amatörskrivna biografier...

Det finns de som förkastar hela bloggidén med kommentarer som "jag skulle aldrig vilja blotta mig så för hela världen" Frågan är om det är så många som vill läsa om min eller din vardag- för en längre tid. Å andra sidan vad är skillnaden på att lägga upp sina dagar och aktiviteter i en blogg jämfört med statusuppdateringar på Facebook? Där man påtvingar alla ens "vänner" att ta del av sina triviala tankar...

Ibland behöver jag möta riktiga människor utan att själv vara tvungen att  interagera. Som att se en dokusåpa...

Men vem /vilka besöker och läser min blogg? Klart att jag ibland undrar vad jag kan tillföra andra människor. Det är en skön tanke att man kommunicerar med någon/några som man kanske inte känner. Kanske läser grannen allt jag skriver, eller en av mina elever...Jag tror att mina älskade barn slutade läsa efter några inlägg (för många år sedan) och det är inte meningen att vi ska ha den kommunikationen. Jag vill absolut inte byta ut verkliga möten. Det gäller att hålla balansen i det man skriver... Kanske bättre med en gammaldags dagbok? Med lås på?

Inte för att jag förstår systemet med "unika besökare" Unik för dagen/vecka eller betyder det nytillkommen?

Det var egentligen meningen att den lille Prinsen skulle vara kvar hos sin pappa till imorgon lunch, men han kommer hem redan ikväll   . Jag ska nog ta en tur till konditoriet o köpa semlor till oss att festa på!!! Jag skulle dessutom haft den stora äran att umgås med prinsessan E ikväll men då hennes mamma inte ska jobba så uteblev det uppdraget. Jag funderar på att ändå ta en promenad dit och umgås med flickorna!

Mitt besök hos psykologen blev inställt, då han vårdar sjukt barn idag- men det ersatte jag snabbt med ett besök till tvättstugan.

Förändringarna krånglade en stund ihop situationen, men det löste sig alldeles av sig självt under samma timma. Jag hann iofs att fundera ut såväl plan A som B och C.

Jag hade tänkt att jag skulle jobba undan en del skrivarbete idag, men oron för ev flytt gjorde det omöjligt att fokusera. Jag har istället sträckläst boken "Bara du finns" Hu, inte alls svårt att bli berörd av Holmbergs debutroman. Jag kan identifiera mig i flera av karaktärerna- speciellt en....Men nu är den tackochlov slut. En riktigt bra bok med en story som man vill få slut på.

Jag har inte fått något besked om lägenheten ännu, upptäckte däremot att en likadan blir ledig en månad senare. I två hus ifrån, i en ingång längre inåt, och en våning lägre ner. Vilket kanske är bättre?? Klart att det är?

Jag är fortfarande förvirrad!!!! Dags att ta tag i dagen och göra något vettigt!!!!