Idag var det inte en vanlig dag på jobbet- många händelser som inte brukar hända. Någon var av ganska otäck karaktär faktiskt. Utåt sett tror jag att vi löste detta på ett snyggt sätt. Det är skönt att veta vilka man samarbetar med utan ord. Hur vi snabbt organiserar en funktionell och trygg lösning utan att diskutera. Efteråt har jag (återigen) funderat på vad mitt arbete går ut på. Det känns inte som att mina arbetsdagar överenstämmer helt med mitt uppdrag. Vart har det blivit fel; vi är så många som gör saker, tvingas göra saker som inte alls överensstämmer med varken utbildning eller arbetsbeskrivning. Det gör mig trött...och fundersam- är det verkligen så här jag vill ha det?

Det finns så många ungdomar som är vilse, så många som inte har den trygghet de är värda att ha. Och dessa vilsna själar ska leva och fungera i ett samhälle  där gränserna många gånger är otydliga och inte märks förrän man har överträtt dem. Jag återkommer ofta till Maslows behovstrappa i tankarna. Visst är den gammal men de primära behoven äta, sova, trygghet, kärlek/bekräftelse är nog tidlösa. Inte kan en Iphone ersätta vetskapen om att man har en familj som älskar en och förväntar sig något av dig?  Inte en enda dator kan mäta sig med mat och sömn i det långa loppet. Att ha föräldrar som är trygga i sig själva och i sin vuxenroll måste vara med i den moderna listan över framgångsfaktorer. Att växa upp med delade hem och "varannan vecka" kan nog för vissa barn vara rent förödande, medan det säkert är en vinst för andra. Föränderlighet och flexibilitet är vad som krävs av dagens supermänniska- smält in och gör rätt samtidigt som du blir inte spännande om du inte "sticker ut" Men det gäller att avvika på rätt sätt.

Att vara medveten om gränserna för rätt och fel samt att förstå vilka konsekvenser det kan medföra om man väljer fel för ofta tror jag  är viktiga kunskaper i livet.

Jag blir så olycklig när unga tonåringar ser vuxna som ett ständigt hot som har som uppgift att förstöra för dem. Tyvärr medför ofta denna misstänksamhet att det blir tokiga händelser och konflikter med vuxna. Jag har haft en riktig sådan sammandrabbning idag- unga, antagligen mycket söta tonåringar som har valt att avskärma sig från de vuxnas beskydd och gränssättning. Attityderna är riktigt fientliga eftersom de anar att de kommer att "få skäll" De anfaller och ger igen innan man hinner säga hej. Mitt hjärta blöder för dessa barn- även att jag har en stigande puls och stor dos adrenalin i ådrorna, flera gånger per vecka. Jag tänker ofta "vart gick det fel?"

Min erfarenhet är att ALLA föräldrar älskar sina barn och vill deras bästa. Sedan har inte alla förmågan att avgöra vad som är bäst för vem. Jag brottas ständigt med den frågan och har gjort i hela mitt liv som förälder. Jag är inte rädd att göra fel eller att ändra om jag märker att det blev tokigt. De allra flesta föräldrar som har barn som utagerar är välvilligt inställda till hjälp. Tyvärr kan man inte stoppa tiden utan det fortsätter ju att hända saker under tiden föräldern utvecklar tankar och strategier. Nya konflikter uppstår såväl hemma som i skolan. Jobbigt

Adam har varit hos sin pappa ett par dagar och kom hem idag :) Vilket gör mig lycklig! Tyvärr med ett moln att jag anar att pappan inte är lika lycklig....för tillfället har vi kommunikationsproblem :(....Pappan och mamman är inte helt överens om vad som är den bästa lösningen i den delade umgängesfrågan. Tokigt uttryck "umgängesrätt" Är det det jag gör som förälder- umgås med mitt barn? Ansvarsbiten blir väldigt luddig....plikt?....svårt faktiskt...kärlek? men jag älskar honom även när han inte är här fysiskt...

Det kan vara svårt att tänka bort sina egna behov när man ska se till vilket alternativ som är bäst för barnet i boendefrågan. Känns bättre att skriva boende istället för umgänge. Hur som har jag, efter många diskussioner och samtal med en mycket klok Adam, valt det som jag anser verkar fungera bäst för honom. Det kostar energi. Jag är inte alltid stark, jag orkar inte alltid. Men jag försöker.

Den här helgen, som blev lite av en bonus ska jag ägna åt att bli bra i ryggen, mysa och njuta av att vi är lediga! Har redan nu laddat för en brunch imorgon bitti. Hoppas på fint väder så att vi kan promenera till morfar. Jag antar att LEK är en viktig aktivitet för Adam och att kompisen J är inräknad i den :)

Nu är det godnatt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är verkligen lycklig att jag bor i en hyreslägenhet och att jag inte har någon bil. Då är den kalla snöiga vintern bara mysig...inga extra-måsten som skrapa rutor, skotta uppfarter, kolla glykol.... Dock är jag så less på alla smällare. Hunden ...

Det nya året inleddes med ett kladdigt och smutsigt ute. Men idag är det fruset, tackochlov. Och solsken. Jag tog en underbar promenad över Vrinnevifälten med vovven förut. Jag funderar så mycket när jag promenerar, reflekterar, planerar.... Idag var...

Efter en tmycket revlig nyårsafton med god mat, gott sällskap och skotträdda hundar är det alltså ett nytt år. Det är tradition att sammanfatta det gamla året, ha förväntningar och mål inför det nya.   Jag kan tycka att 2016 var ett ok år.;   ...

Dagens gnäll   Jag är så trött på att det smäller och poffar hela tiden. Det är antagligen uttråkade ungdomar som fått tag på smällare. Givetvis jätteroligt att märkas och provocera. Men jag gillar det inte- så sluta smäll ni har uppnått ert mål....

Jag blev nyfiken och kollade igenom bloggen ...och upptäckte hur mycket det är jag har glömt. Eller hur mycket som jag inte minns längre. Situationer och händelser som var viktiga och stora då- har totalt försvunnit och lämnat plats för andra händels...